Myth or reality (Privat)

Ava klättrade klumpigt upp i sängen och sjönk ner mot kuddarna. Det var verkligen fantastiskt skönt. Huvudet bultade, och hon tittade mot den lilla flaskan som stod på bordet intill. Vad hade den andra människan sagt om den? Ava var väldigt avvaktande, och visste inte om hon vågade dricka ut den. Tänk om de egentligen hade fått reda på vad hon var för något när hon var utslagen, och den klara drycken helt enkelt dödade henne? Hon svalde och tittade mot Alerie igen. Hon kände sig svag på ett sätt hon aldrig hade känt innan, samtidigt som oron över tidsbristen låg över henne. Hon kunde inte stanna här, i alla fall inte när solen började gå ner. Hur lång tid tog det för människor att läka? Hon hoppades att det inte skulle ta hela dagen i alla fall. Hon kunde ju inte precis fråga heller, så hon fick helt enkelt vänta. Hon försökte komma på något bra att skylla på att behöva komma ut ur slottet, men hennes huvud gjorde för ont för att ens tänka.

"Hon, vherkar, shnäll" fick hon fram och kände blodsmak i munnen igen. Hon måste ha bitit sig rejält i tungan, som tur var skulle det försvinna under natten när hon återigen intog sin sanna form. På ett sätt längtade hon till det trots att hon befann sig i människovärlden, mest för att bli av med smärtan. Hon lutade sig tillbaka mot sänggaveln och såg sig omkring i rummet igen. Det var första gången hon var i ett människorum, om Tara visste detta så skulle hon smälla av. Ava var väldigt imponerad, även om rädslan för att hon skulle bli avslöjad låg och lurade inom henne.