Kriminell kärlek PRS rollspelargärna och Emma07

Hon nickade och log svagt och såg på honom.
- men vi måste se till att våra föräldrar inte får träffa barnet förrän de blivit normala sa hon tyst och såg på honom.
Hon ville inte att barnet skulle växa upp med deras föräldrar utan skulle få en normal uppväxt.

TIm lyssnade och log, nickade lite tyst.
"Håller med", sade han ärligt, han ville att barnet skulle få en uppväxt med bra föräldrar, inte nåt i stil med den uppväxt han hade haft utan skulle vilja skydda barnet från allt sånt.

Hon såg på honom och la handen på sin mage.
- kan du fatta det? För inte så länge sedan stötte vi ihop på stan och nu är jag gravid sa hon med ett leende och lutade huvudet mot hans axel.

Jason lyssnade och log brett mot henne, lade armen om hennes axlar.
"Ja, tänk vilken tur man kan ha att få träffa en så fantastisk tjej", sade han ärligt med ett leende. Han tänkte lite.
"Vet du hur långt gången du är än?", frågade han nyfiket.

Hon rodnade starkt och såg på honom och kysste hans kind.
- och en så fantastisk kille sa hon och lekte med tyget i hans tröja.
- Jag vet inte riktigt för testet säger inte exakt men jag är ju i alla fall ett par eller tre månader sa hon med ett litet leende. Hon tog hans hand och la på sin mage.
- här ligger vår bebis sa hon tyst.

Jason lyssnade och log snett, han älskade verkligen henne och förvånades alltid över hur fäst hon var vid honom. Han hade inte haft många alls i sitt liv som hade faktiskt visat att dem gillade honom, och ibland kunde han inte riktigt förstå varför hon gillade honom så.
"Jösses", utbrast han bara igen, han kunde fortfarande på ett vis inte riktigt fatta det hela samtidigt som han var otroligt glad. Han kysste hennes panna, tänk vad lycklig man kunde vara.

Hon log svagt och såg på honom, reste sig lätt upp och sträckte på sig. Man kunde se att hennes mage hade blivit lite lite större än innan om man tänkte på det.
- men jag vill inte att vi bestämmer något förrän vi är säkra på att det blir ett barn, de närmsta veckorna kommer vara störst risk att jag får missfall sa hon tyst.

Jason följde henne med blicken och lyssnade tyst på henne. Han hade faktiskt inte tänkt tanken att det kunde hända än, men han hoppades då verkligen inte det.
"Det får vi hoppas att du inte får", sade han ärligt, han var ju väldigt glad över barnet.

Hon nickade sakta.
- ja det får vi verkligen sa hon tyst och smekte hans kind.
---
ska vi spola till det syns mer att hon är gravid?

Gärna Tills dem träffar föräldrarna också eller nåt annat?