yehet & wolfy [prs]

Kvällen är ruggig och det duggregnar. Det störde inte Matt dock men gav honom kanske en anledning att gå lite fortare än vad han annars skulle göra. Orden som lämnade Charlies mun hjälpte inte heller. De sticker inom honom som små knivar. Han ville vara den som Charlie pratade om. Han ville vara personen som fick den mörkhårige att känna på det viset. Önsketänkande. Hans undermedvetna skrattade gott åt honom, tyckte det var underhållande att han ens någonsin tänkt tanken att det skulle kunna bli något mer. Men han var ju bara sjutton år gammal. Han var nästan myndig, han behövde någon att älska med allt han hade och någon som besvarade hans känslor. Han må vara ung men han var inte dum.
"Låter som fantastiska egenskaper," kommenterade han och vände blicken till Charles. Det ryckte i hans ena mungipa och ett litet leende växte sig fram på hans läppar. Glad för Charlies skull fick han väl vara.

Ett litet leende stryker sig över de julröda läpparna av Matts ord, känner sig varm av vida tanken att den jämnårige så lätt låter det vara. Som att han gläds för Charlies skull. Dock får det honom att oroa sig lite, kanske Matthew inte riktigt känner likadant? Det är väl bara ett sätt att få reda på det..
"Du," börjar sjuttonåringen, griper försiktigt tag i den andres handled med sin vänstra hand klädd i varma tumvantar. Alldeles lurviga inuti, gosiga. Ögonen granskar ansiktsuttrycket framför sig medan han nervöst pillar med den andres jacka. Nervös? Ja. Mesig? Absolut, 100%. "Jag har inte haft ett så bra förflutet när det kommer till kärlek eller förhållanden, varken själv över andra i min omgivning. " fortsätter han och sträcker lite på sig, lämnar en liten puss på Matts kind. "Men killen jag ville imponera på var i faktum dig. Och tja.. Astrid visste inte riktigt om det." en blossande röd färg stryker sig över kinderna. Jisses.

Då Charlie fattade tag om hans handled vände sig Matt om mot den jämnårige, lät blicken glida över killens änglalika ansikte. Han nickade långsamt då Charlie förklarade att han inte hade många goda erfarenheter av förhållanden eller kärlek, osäker på vart han egentligen ville komma med det här. Då han fick en fjäderlätt puss på kinden höjde han på ögonbrynen, satte nästan sitt egna saliv i halsen då Charlie förtydligade att det var Matt han velat imponera på.
"Mig?" upprepade han förvånat och drog en hand genom sitt hår, lutade huvudet bakåt en aning för att titta upp mot den mörka natthimlen. Nu hade det lilla duggregnet ersatts av små snöflingor. Med ett bredare leende på läpparna sträckte han ut händerna mot Charlies och flyttade sig långsamt närmare honom för att sedan mjukt kyssa honom på läpparna.

Är det inte lite löjligt att försöka imponera på någon genom att sätta på sig något lite mer.. tja. Charlie låter blicken syna den andre, granskar de blåa ögonen, det söta ansiktet framför sig. Han är osäker på om Matt kommer svara eller ej. Men svaret visar sig bli bättre än han ens låtit sig önska. Matt drar in honom i en mjuk kyss. Gud vad han saknat det, han har antagligen inte riktigt insett hur mycket han tycker om den jämnåriges kroppskontakt innan.
"Ja, dig.." upprepar Charles tyst mot den andres läppar, låter sina egna läppar spricka upp i ett litet leende. Den känns annorlunda med Matthew, som att det kan bli något riktigt vackert dem två emellan. Charlie har inte varit med om något ens nära det, och det är lite läskigt. Allt han har är sin erfarenhet, vilket praktiskt taget är noll när det kommer till förhållanden, och föräldrarnas förgiftade äktenskap. Det gör honom så nervös. "Jag är däremot rätt feg, som du kanske märkt." med ett leende kysser han Matthew än en gång.

Ett halvhjärtat skratt lämnade hans läppar då Charlie menade att han var ganska feg. Det var en sak som visserligen kunde göra Matt tokig ibland men samtidigt var det ju en egenskap som gjorde Charlie till den underbara person Matt fallit pladask för. En egenskap han tyckte om.
"Jag bryr mig inte om ditt förflutna och jag vill inte att du ska känna att du behöver rota i mitt heller. Det är nuet jag vill fokusera på och att bygga upp en framtid med dig." Mentalt slog han till sig själv. Framstod han som fånig nu? Det var en fin stund de delade med varandra men värsta kärleksförklaringen behövde han väl ändå inte komma med? I ett försök att rädda situationen böjde han sig närmare igen för att låta sina läppar nudda vid den jämnåriges igen, kunde helt enkelt inte få nog. Charlies läppar var beroendeframkallande.

Charlie skulle ljuga om han sa att Matts ord inte påverkar honom. Det skulle vara en komplett, jävla lögn. Hjärtat skuttar snabbt i bröstkorgen, blodet skjuts upp likt kanoner mot kinderna. Bygga upp en framtid? Alla tankar och oroligheter börjar försiktigt att lugna sig, att Matt endast kände fysisk attraktion av honom visade sig vara fel.. och det känns så förbaskat bra, så rätt.
"Du är väldigt gullig du," påpekar sjuttonåringen, ler in mot kyssen. Det kittlas, en annan typ att kittlande. Inte den som sträcker sig över varenda del av kroppen när Kevin hoppar på honom och försöker få honom att kikna av skratt. Nej, utan en sådan som får hjärtmusklerna att jobba, magen att brista av någon underlig, ny typ av kittlande. Does it make any sense? Antagligen inte, men det är sanningen. Charlie tar av sig sina tumvantar, lägger ner dem i sin jackficka innan han flätar ihop sina fingrar med den jämnåriges. "Om vi fortsätter såhär här ute kommer vi bägge två att bli sjuka."

"Gullig?" upprepade Matt och putade tillgjort tjurigt med underläppen, som om han vore ett litet barn i leksaksaffären som inte fick med sig hem det han ville ha. "Charmig låter bättre." Han nickade lite för sig själv innan han gav den jämnårige en sista kyss innan han släppte taget, tog sedan Charlies hand i sin för att börja gå igen. Charlie hade ju haft rätt i att de skulle bli förkylda om det stod kvar ute länge till. Inte för att han egentligen skulle ha någonting emot det, att vara sjuka bägge två skulle faktiskt kunna vara ganska mysigt. Tillsammans skulle de kunna ligga tätt ihopkurade under en filt, med huvuden tätt ihop och läpparna några få centimeter från varandra.. Nej, det lät inte så illa ändå. Men det var bara en vacker bild som han målat upp i sitt huvud - verkligheten skulle kanske vara annorlunda.

De juligt röda läpparna spricker upp i ännu ett leende, jösses. Faktumet att Matt putar med underläppen gör ju honom bara allt mer bedårande. Charmig är han ju också, helt klart. Men i Charles ögon så hade de där orden om framtiden varit väldigt gulliga, snälla.. precis vad han behövt höra, och inte bara charmiga.
"Skulle säga att du är både charmig och gullig." påpekar Charlie medan ögonen glider ner mot de sammanflätade fingrarna. Kylan slår hårt mot kinderna, lämnar rosa spår över dem medan blåsten får ögonen att vattnas. Dumma vinterväder. Det kan vara väldigt fint och mysigt, men när det blåser såpass mycket som det nu gör, ja då blir det lite mer jobbigt. "Och attraktiv, omtänksam," han börjar rada upp massvis med ord som han tycker stämmer in på Matthew, och som han trott är det nästintill endast saker som han själv ser som väldigt positiva.

Ett leende spelade på hans läppar nästan hela vägen tillbaka hem tack vare Charlie. Orden värmde nog hans hjärta mer än vad den jämnårige kunde ana. Aldrig förr hade han upplevt en likadan känsla som han nu på senaste tid gjort. Å andra sidan hade han aldrig känt sig så förälskad i någon som han kände för Charlie. Ingenting kunde jämföras med det som de hade. Matthew överdrev inte ens. Han må vara sjutton år gammal och en del vuxna skulle kanske säga att hans liv inte ens kommit igång ordentligt än, men det här skulle utan tvekan inte bara vara en liten förälskelse för honom utan det skulle övergå till något mycket starkare än så.

Charles är minst sagt osäker, osäker på vad han säger, vad han gör. Den jämnårige är tyst hela vägen fram till portdörren till lägenheten, och han själv rabblar bara upp en massa komplimanger som han tycker passar in på Matthew. Är det för på, för löjligt? Antagligen. Charlie vet dock inte riktigt hur han ska bete sig i den andres sällskap, aldrig har han haft såna krävande känslor hos sig. Han har aldrig haft ett riktigt, kärleksfullt förhållande. Charlie vill skylla på sina föräldrar, men han vet att det är hans egna fel. Alla tillits problem. Sjuttonåringen drar in ett djupt andetag innan han knappar in koden till lägenhetsporten och går in i värmen, fingrarna fortfarande ihop flätade med Matts.
"Förlåt." säger han med ett lätt skratt, ett ursäktande leende. Kanske den andre uppskattat hans rara lilla predika, kanske han tyckt det varit urtöntigt. Tyvärr finns det inget han kan göra åt det.