prs wolfy & rollspelare

"Du kanske blev lite överväldigad över min sexiga kropp." retades han och kittlade henne lite men slutade snabbt. Han tog en godis och åt den segt medan han kollade på tvn lite snabbt. "Vad vill du göra?" log han.

”Mycket möjligt.” Stella rodnade smått, tänkte inte ens försöka förneka att hans kropp var helt otrolig då hon ändå var som en öppen bok ibland. ”Ska du inte ge mig en liten rundtur? Jag har knappt sett något av lägenheten bortsett från vardagsrummet och poolen.”

James skrattade till och drog henne över sig så att hon satt i hans knä istället. Han smekte hennes lår och granskade henne lite snabbt.
"Vad vill du se?" frågade han och lutade sig fram för att ge henne en snabb kyss.

Hon la armarna kring hans nacke och mötte hans blick.
”Är det något du inte vill att jag skall se?” Om så inte var fallet så var hon intresserad av att se in i vartenda rum.

"Inte riktigt, jag är som en öppen bok." sade han och smekte hennes smala armar. Han kysste mjukt hennes haka och log svagt. Han önskade verkligen att hans ord var sanning, njöt inte alls av att ljuga för henne.

Hon fnissade till då han pussade henne på hakan, visste inte varför hon tyckte så mycket om de små gesterna, ville inte att han skulle sluta. Hon satt kvar i hans famn en stund innan hon reste sig upp för att gå runt i den enorma lägenheten.

James suckade lågt då hon reste sig upp men ställde sig upp också. Han la armarna om hennes midja och log svagt.
"Så, vad vill du se först?" frågade han och lutade huvudet mot hennes axel. "Vad kort du är." flinade han och pussade hennes kind innan han ställde sig upp ordentligt.

”Äsch, det är du som är en flaggstång. Hur lång är du ens?” James var ju som ett torn jämfört med henne. Men Stella tyckte att långa killar var attraktiva så hans längd var bara ett plus. ”Jag vet inte, det är din lägenhet. Vad vill du att jag ska se?”

"2 och 5." sade han och ryckte på axlarna. Han log svagt och smekte hennes midja. "Men du är helt fascinerad av den, jag vet inte vad som är intressant." skrattade han lågt och kollade på henne med stora ögon.

”Två och fem? Menar du att du är två meter lång?” Stella kände sig lite bortblåst för tillfället men hon var kanske inte den intelligentaste människan man kunde träffa heller. ”Alltså det är inte varje dag jag brukar hälsa på någon som bor i en takvåning,” fortsatte hon sedan muntert och föreslog att han kunde visa henne köket.