wolfy & rollspelare prs

Efter att ha dragit för gardinerna, för att slippa bli störd av solljuset, la han sig ner på sängen. Han kände sig en aning utmattad vilket berodde på att han utsatt sig för dagsljus. Det var ju något en moroi tålde men något en ändå helst skulle undvika. Då mobilen pep till sträckte han blixtsnabbt ut handen för att läsa meddelandet. Med ett leende på läpparna la han mobilen ifrån sig igen, nu kunde han somna utan att känna sig som en av de hemskaste personerna i världen.

Cleo vaknade sent dagen efter och stönade lågt. Hon rynkade på pannan då hon fortfarande höll i sin mobil. Hon mindes inte särskilt mycket från sina sista timmar från dagen innan. Varför höll hon på att skicka sin adress till Jonathan? Hon log svagt när hon läste igenom deras konversation och skickade smset när hon fattade sammanhanget.

Han hade lyckats övertala några beskyddare att följa med honom till stan. Det hade inte krävts mycket från hans sida: beskyddarna var gamla vänner till hans föräldrar. Han tänkte inte ljuga för dem vad hans avsikt var men hela sanningen tänkte han inte tala om heller. Därför meddelade han att han skulle hälsa på en gammal bekant som valt att bosätta sig bland människor, att han skulle vara trygg där eftersom hans bekanta hade beskyddare på plats dygnet runt. Männen nickade men menade att de ändå skulle vänta i bilen ända tills han skulle komma tillbaka. Det var bättre än ingenting. Efter att ha kört förbi en pizzeria åkte de vidare. Trots att de åkte fel några gånger var de relativt snabbt framme vid rätt adress.

Cleo klev upp från sängen och gick direkt till duschen. Hon tog ett varmt och långt bad innan hon klev upp, tvättade ansiktet med kallt vatten och granskade sin spegelbild. Hon började fixa sina ögonbryn och log nöjt då hon bestämde sig för att hon såg bra ut. Hon tog på sig sin badrock och drog en hårslinga bakom örat.

Efter att lite otåligt ha lyssnat på beskyddarnas förmaningar klev han ut från bilen innan han gick fram till dörren. Han drog en hand genom sitt smått vindrufsiga hår innan han ringde på dörrklockan. Han backade sedan ett steg för att inte stå helt fast i dörren då hon kom för att öppna.

Cleo rynkade på pannan och spärrade upp ögonen när det slog henne att det säkert var Jonathan. Hon svor lågt och skyndade sig till sitt rum och klädde på sig. Ett par shorts och en för stor hoodie, som inte riktigt var hennes. Hon gick till hallen igen och öppnade dörren.
"Hej.." skrattade hon och kollade på honom en stund, hon hade inte trott att han faktiskt skulle komma.

Trots att det inte gått många sekunder sedan han ringt på växte hans otålighet. Varför öppnade hon inte? Hade hon glömt bort att han skulle komma eller hade hon rent av ångrat sig att hon bjudit honom över? Han skulle precis ringa på igen då dörren flög upp. Jonathan log mot henne innan han räckte henne pizzakartongen. ”Nu älskar du mig, va?” frågade han retsamt, syftade på hennes sms.

Cleo öppnade munnen för att svara men började bara skratta. Hon tog emot pizzan och flyttade på sig så att han kunde gå in.
"Jag var väldigt full, du kan inte ta det allvarligt då." log hon och drog handen genom sitt blöta hår.

”Varför inte?” Han putade barnsligt med underläppen innan han klev in och stängde dörren efter sig. Det kändes skönt eftersom han hade kunnat känna beskyddarnas hökblickar på sig. Han förstod varför: de behövde jämt och ständigt vara beredda på att strigoi och blev han attackerad skulle de reagera omedelbart. Men det kändes ändå avslappnande att för en stund slippa ha någon som följde efter hela tiden.

"För jag säger väldigt mycket när jag druckit." skrattade hon och gick till vardagsrummet. Hon kollade på honom och log svagt. "Min mamma är på jobbresa över helgen." sade hon sedan, för att förklara varför hon var ensam hemma. Hon satte sig på soffan och kollade på honom med ett leende på läpparna. "Varför lämnade du mig igår?"