Rollspelare & Wolfy prs

Jason blinkade förvånat till och rynkade på pannan. Han klev snabbt ut från bilen och skyndade sig fram till henne.
”Förlåt! Jag bara... du är skitduktig.” Log han och granskade henne lite snabbt. Han kom på sig själv med att verka svag så han slutade le direkt och spände sina käkar. ”Vart är vi?” Frågade han sedan tonlöst och kollade bort ifrån henne.

"Tss," fnös Leah och kände nästan hur hon rodnade. Hastigt vände hon blicken ner till marken för att samla sig innan hon blygt kikade upp på honom igen. Han hade ett väldigt fint leende. Tyvärr bleknade det alldeles för hastigt bort och ersattes av ett mer känslokallt uttryck. "Kom." Hon började gå mot en stig. Det var en bra bit att gå och det mesta var uppförsbacke, men hon tyckte att utsikten var värt mödan.

Jason gick tyst efter henne och höll blicken på sina fötter för att se vart han gick. Han höll på att bli galen av alla tankar. Han brydde sig om tjejen som ha knappt kände men samtidigt vägrade han visa det. Hon var bara en tjej. Om han fick henne så tänkte han inte avbryta sin rutin för hennes skull. Aldrig. Han nickade lite åt sina tankar om att hon vara var en tjej och enda anledning till att han var intresserad var för att han visste att hon skulle bli svårare att få.

Då de kommit högst upp satte hon sig ner och drog upp knäna till hakan. ”Fin utsikt, va?” Man såg ut över en stor del av staden, och speciellt kvällstid var det en vacker syn. Jason behövde ju inte dela hennes åsikt. Leah vände blicken till honom och gav honom ett prövande leende. Trots att han fortfarande skrämde henne så var han kanske inte riktigt så farlig som hon till en början trott. Nu skulle hon väl kanske ändå inte uttala sig så efter att bara ha spenderat lite tid med honom.

Jason gick efter henne och märkte inte att hon stannar förrän han såg henne sitta ner precis framför honom. Han tittade upp och rynkade lite på pannan. Det var verkligen fint, det kunde han inte förneka.
”Aa, antar det.” Sade han känslolöst och ryckte på axlarna. Han spände sina käkar och såg sig omkring. Han kunde inte säga vad han egentligen tyckte, han kunde inte riskera att se svag ut.

Leah bet sig löst i läppen då han utan att se eller låta något vidare imponerad kommentera utsikten. Det här var inte samma Jason som hon pratat med i bilen.
”Vad är det?” frågade hon långsamt. Att han skulle berätta något för henne tvivlade hon starkt på men det skadade aldrig att fråga.

Jason rynkade på pannan, trodde hon verkligen att han skulle svara ärligt? Han skrattade lätt och kollade på henne.
"Vad menar du? Ska jag bli alldeles till mig för att jag kollar på några hustak eller så?" frågade han kort och kollade ner på henne. "Jag sätter mig i bilen, dröj inte." sade han bara innan han gick tillbaka.

Leah såg häpen ut för några ögonblick innan hon besviket tittade ner på sina händer. Och hon som trott att de gjort lite framsteg. Hon satt kvar en stund innan hon hävde sig upp på benen och började gå tillbaka, vågade inte stanna alltför länge ifall han skulle bli irriterad.

Jason satte sig bakom ratten den gången, han ville inte få henne att tro att hon kunde bete sig hur som helst eller att han var någon gullig och snäll kille. Han startade bilen när han såg henne komma. Han satte på sin lista och trummade med fingrarna mot ratten i takt med musiken.

Efter ett djupt andetag klev hon in i bilen och spände fast säkerhetsbältet, undvek att se direkt på honom. Hon sa ingenting utan vände nästan direkt ut blicken genom bilrutan, hon visste då det var bättre att vara tyst än öppna munnen. Någonting vettigt hade hon inte på hjärtat heller.