[PRS] Step brothers

Edward tittar på killen under sig och stannar upp sina händer från att slå honom igen.
"Jag skulle kunna fråga detsamma," muttrar han och pekar upp mot sitt ansikte. "Vem skulle vilja förstöra detta mästerverk? Bara en idiot." Den lilahåriga sjuttonåringen skakar på huvudet medan han putar med underläppen. Genansen han nyss känt börjar lugna ner sig lite, vilket underlättar en hel del för honom, men han känner sig rätt panikslagen fortfarande vilket är nytt för honom. Edward höjer kudden igen för att slå Derek, men stannar tvärt till när han hör en knackning på dörren till rummet.

Ungefär en halv sekund innan dörren till Edwards rum slår upp kastar sig de båda sjuttonåringarna i från varandra och Derek gör sitt bästa för att se oberörd ut, men han flinar fortfarande. Ställena där de haft kroppskontakt pirrar fortfarande - en ovan känsla för Derek. Och den gör honom obekväm.
"Hej killar", säger Mr Baker från dörröppningen och ger rummet en snabb blick. "Går det.. bra..?"

Edward harklar sig lite men nickar mot sin pappa. Det var väldigt, väldigt nära ögat. Visst, hans pappa har sett honom i liknande positioner, men aldrig med sin kanske to be styvbror.
"Jodå," säger han och pekar på luftmadrassen. "Jag hjälper Derek här med att fixa luftmadrassen." ljuger Edward och ler stolt mot sin pappa. "Det går inte särskilt bra."
"Nej det är klart det inte gör, alla våra luftmadrasser är halvt sönder." ett roat leende gör sin väg över Mr Bakers ansikte, även om han ser lite skeptisk ut. Edward har aldrig varit en höjdare på att ljuga. "Låt mig fixa det."

Derek flinar åt Eddies bakhuvud och gör en gest mot kameran. Edward kan inte ljuga och det låter mer som om han försöker övertala en kamel att hoppa fallskärm.
Vart det där med kamelen kommer ifrån vet inte Derek, men han tycker at det förklarar en hel del.
"Faktum är att din son knäppte kort på mig istället för att hjälpa till", säger han och ger Edward en retsam blick. "Men alltså, eftersom att jag inte kunde fixa det uppskattas såklart din hjälp, Mr Baker."

Ett oskyldigt leende kan synas på Edwards ansikte.
"Han där är en riktigt lögnare," skjuter han ifrån sig och hans pappa höjer på ögonbrynen åt sin son innan han försöker få in luft i madrassen.
"Du vet att inte alla vill bli fotograferade?" frågar Mr Baker. Edward rynkar enkelt på näsan och rycker på axlarna.
"Jo, jag fick det klart för mig alldeles nyss. Han började kasta kuddar på mig istället för att fråga om jag kan sluta," Edward vänder sin blick mot Derek med ett enkelt flin.
"Verkar som att ni två kommer bra överens då då?" frågar han och sätter sig ner på golvet medan han försöker få till madrassen.

"Jag förnekar i alla fall inte sanningen", påpekar Derek åt Edward, innan han vänder sig mot Mr Baker.
"Jadå, det kan man väl säga. Ingen av oss är döda. Än, i alla fall", tillägger han med en blick åt Eddies håll.
Edwards pappa frustar till och skakar på huvudet.
"Jo, det hade väl inte varit så kul att släpa våra lik", fortsätter Derek sedan.

Edward lipar mot den längre sjuttonåringen medan han vinglar benen fram och tillbaka över sängkanten.
"Min pappa vill i hemlighet ingenting annat än att jag ska dö," berättar han och lägger armarna i kors. Edward tittar ställer sig upp och tassar fram till sin pappa som sitter obekvämt nere på golvet.
"Skämta inte om något sådant," säger fadern bestämt och skakar på huvudet åt sin son. Edward ler brett mot sin pappa och börjar massera hans axlar för att göra det lite mindre obekvämt för honom. Edward har alltid varit duktig på att massera folk.
"Jag skämtar om vad jag vill," han vänder sin blick mot Derek medan han masserar Mr Bakers stressade axlar. "Du kommer att vara död så fort han går ut här ifrån." Det tomma hotet får den fyrtioåriga mannen att skratta till medan han tacksamt klappar Edward på handen.

Derek himlar med ögonen åt Edwards håll.
"Hah, du kan väl alltid drömma, va", säger han och med en huvudskakning sträcker han på benen så att hans högra stortå petar till Eddies fot.
"fast sånt gör man när man sover, så du dagdrömmer nog", säger Derek med överlägsen röst och plockar fram mobilen ur fickan.

Innan Edward hinner protestera så ställer sig hans far upp, vilket gör att hans händer åker ner till hans sidor.
"Sådär ja killar, nu är det klart," säger han och sträcker på sin rygg. "Ni får sova så gott, hoppas att inte ovädret där ute förstör allt för mycket," hans pappa nickar mot fönstret i rummet som blir piskad av det hårda regnet. Edward ser upp på sin pappa och skakar på huvudet.
"Sov gott," svarar han och följer sin pappa med blicken när han går ut efter att ha fått svar från de båda sjuttonåringarna. Den lilahårigas blick åker direkt tillbaka till Derek som är uppslukad i sin mobil. Edward drar åt sig en ut av sina kuddar och kastar den mot honom.

"Vad vill du mig fuckface", klagar Derek och kastar bort kudden från magen, där den landat. "Mina magrutor är faktiskt mycket, mycket värdefulla. Du borde vara varsam."
Han plockar sedan upp kudden och kastar den så hårt han kan mot Edwards ansikte - hans måltavla den här kvällen.
"Ingen orsak", säger han med ett ljuvt leende när Eddie stönar till.
Den kanske träffade den andres panna lite för bra.