Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin lyssnar noga på den äldre killen när han förklarar, men den blonda förstår inte riktigt varför han börjar prata om hur mycket han har varit kär innan ... Det känns konstigt men samtidigt är han glad för det eftersom det kanske betyder att den äldre har liknande känslor som Jimin. Hoppas han iallafall.
"Jag kommer inte att-", säger Jimin, men avbryter sig själv. Han kan inte säga att han inte kommer att lämna den mörkhåriga, det skulle bara låta konstigt. "Samma här", säger han istället, efter att han har samlat sig från det han nästan lyckades säga, "eller alltså ... Jag brukar inte prata med så många." Den yngre biter sig i läppen innan han fortsätter, han behövde tänka sig för så att det inte låter fel. "Jag har nog pratat med dig de här dagarna än vad jag har gjort under hela året ..." Sextonåringen ser ner på sina fötter medan de går, och vågar inte riktigt se upp på den äldre då han helst inte vill se om den äldre tycker att han låter konstig. Det skulle kännas bättre av att bara höra det isåfall.

Yoongi nickar lite medan de svaga vindpustarna drar i hans svarta tröja.
"Känner lite samma sak." förklarar han ärligt, den blonda verkar inte vilja se på honom och den mörkhåriga vänder blicken mot sina fötter han också. "Det jag menade är att jag har ingen aning om jag kan vara kär i dig eller ej, eftersom att jag aldrig varit det förut.. men du är bara helt jävla annorlunda från alla andra." Han vet inte om han borde ha sagt det där, men han får helt enkelt hoppas att den yngre inte tycker att han är konstig på grund av det. "Men jag vet bara att jag inte vill göra något allt förhastat, men jag vill inte direkt sluta umgås med dig. Jag kan inte påbörja ett förhållande när jag inte vet ett skit om hur de fungerar.."
Det är ett ärligt svar. Dock så vet han inte vad den blonda tycker om det.

Jimin vet att han inte borde bli ledsen, att han borde tycka exakt samma sak som den mörkhåriga bredvid honom. Ändå känns det som att någon slår den yngre i magen när den äldre säger att han inte vill vara i ett förhållande med honom. Den blonda tar ett djupt andetag innan han öppnar munnen för att svara, även om han inte riktigt vet vad eller hur han ska säga något för den äldre killen bredvid honom.
"Jag kan inte bli kär ..." Den yngre hade egentligen inte tänkt att börja prata om det, men de har väl redan öppnat sig så mycket för varandra att det inte spelar någon roll längre. "Snälla ... få mig inte att bli kär i dig." Jimin hör själv paniken i sin röst, även om han gör sitt bästa för att trycka bort det. Men när den äldre pratar om att vara kär, förhållande. Något i den yngre släpptes ut, rädslan för att bli kär och bli lika sårad som hans mamma blev för två år sen. Bli lika förstörd som henne. Han vill inte. Han skulle inte bli kär. Han lovade sig själv, sin mamma. Han får inte bryta löftet men han vet att den äldre eleven kommer att göra det så jävla svårt för honom men han vill inte sluta träffa honom. Det är något med honom, Jimin har aldrig ens känt behovet av någon innan. Men nu kan han knappt sluta tänka på honom, och han gillar det absolut inte men han vet inte hur man slutar. Går det ens att sluta?

Paniken i Jimins röst får den äldre att stanna till på trottoaren. Han tar en försiktigt tag om hans handled för att få honom att stanna också. Yoongi lutar sig framåt mot den blonda, nästan så att deras näsor snuddar vid varandra. Men han gör ingenting än att stirra in i den andras ögon.. även om han kanske kände en liten vilja att kyssa hans sönder bitna läppar, så gör han det inte.
"Varför kan du inte bli kär?" frågar han medan solens skinande ljus gnistrar i deras ansikten. Den mörkhåriga killen blir själv förvånad när han drar sin hand upp mot den yngres ansikte, för att först dra bort en blond lock som fallit över hans ansikte, och för att sedan låta den vila mot hans kind.

Jimin ser svagt hur den äldre stannar men hinner inte tänka på det för några sekunder senare står han mittemot den äldre eleven, och tyvärr kan inte Jimin stoppa sig själv från att se in i hans ögon. Han tappar nästan bort sig själv i dem, men tvingar sig själv att bli normal igen när den äldre pratar med honom. Den yngre suckar lätt när den äldre först fixar till hans hår men sen låter sin hand vila där, på hans kind. Den mörkhårigas händer är mjuka, och Jimin gör sitt bästa för att inte lägga sin egen hand över Yoongis. Han kan själv räkna ut hur många problem det skulle bli av det.
"Det slutar aldrig bra", mumlar den blonda killen och suckar lätt efteråt. Han måste faktiskt hålla sig från att berätta det som hände med hans föräldrar, han vill inte blotta sig själv så mycket även om det känns som att han skulle kunna berätta allting för eleven framför honom. "Jag lovade ... mig själv." Den yngre biter i sin läpp, står fortfarande alldeles för nära den äldre killen men istället för att flytta på sig sluter sextonåringer sina ögon och känner bara av den äldres andetag mot sin hud, och hans hand också såklart. Det går inte att glömma bort den, ju längre tid som går desto fler stötar skickar den ut över Jimins kind men det gör inte ont. Snarare tvärtom, det känns bra även om det inte borde det.

Den äldre låter blicken vila i Jimins mörka gnistrande ögon. Yoongis hand åker ner från den blondas kind medan han nickar lite. Han kan inte fråga om hans förflutna, Jimin får helt enkelt bara berätta för honom när han känner för det.
"Okej, bra." säger han med en enkel nickning medan han ser mot caféet.. det är egentligen inte bra, visst kan han inte direkt tvinga den yngre in i ett förhållande med honom. Men faktumet att han inte låter sig själv bli kär sårar Yoongi lite, även om det är exakt vad han också gör. "Har du lust att se studion?" frågan kommer bara utspringandes ur hans mun, den har inte ett skit med konversationen att göra. Men han vill inte att Jimin ska sticka ifrån honom, han vill vara med honom längre.

Jimin kan inte hjälpa att känna sig besviken när den äldre killen tar bort sin hand från Jimins kind men ändå är han tacksam över det. Han vet inte hur mycket han orkar stå emot känslorna som börjar bubbla upp i hans kropp. Yoongi flyttar undan från Jimin och säger något, och den yngre sväljer hårt och nickar kort som svar. För ja, han är glad att de båda i princip bestämde sig för att inte vara i ett förhållande gör det ändå ont och tynger ändå ner den blonda killen mer än det borde. Men det borde gå över snart, han måste bara vänja sig.
Den yngre ser på sina fötter igen, vågar inte se upp på den äldre eleven fören han frågar om Jimin vill se studion. Den yngre tänker i ett tag innan han faktiskt nickar, tänker att det egentligen inte kan bli mer awkward mellan de två killarna eller vad det redan är, så varför inte försöka göra det lite bättre iallafall?

Yoongi ler lite mot den yngre, visst känner han en liten besvikelse, men det är bäst om han inte kommer för nära honom. Plus så verkade Jimin bli smått nervös igen, om nervositeten någonsin stack iväg, och därför bestämmer han sig för att i alla fall försöka göra det mindre awkward.
"Så varför flyttade du hit?" frågar han och håller dörren till caféet öppen för den blonda killen bredvid sig.
Medan han väntar på ett svar så funderar han över om han ska fixa något att dricka åt dem, och bestämmer sig för att göra det. Drickan kan vara ett hjälp om han inte vet vad han ska säga. "Vill du ha något?" han står vid kassan och ler lite mot tjejen som dagen innan börjat kalla honom för oppa. Hon pratar för fullt, men Yoongi kan inte uppfatta ett ord då hans hjärna bara vill fokusera på Jimin.

Jimin går in genom dörren till caféet och funderar på hur han ska svara Yoongis fråga. För han vill ju inte säga den egentliga anledningen till att de hade flyttat hit, och egentligen skäms Jimin lite över den men det skulle han aldrig erkänna till någon. Han biter lite i sin läpp, för precis innan han ska säga något så frågar Yoongi om han vill ha något från caféet.
"Mamma bytte jobb", säger den blonda efter den andra frågan från den äldre, vilket inte är helt falskt men ändå inte hela sanningen. "Och nej tack, det är bra." Den äldre köpte ju dricka till honom igår, det skulle kännas fel om han fick köpa mer igen. Sextonåringen gör en mental anteckning om att bjuda den mörkhåriga killen på dricka någon gång, så att han kan betala tillbaka.

(ey jag har svenska nationella rn.. är klar men jag måste stanna här i mer än en timma till, plz kill me.)

Den äldre nickar enkelt på huvudet innan han beställer en kaffe till sig själv, han behöver energi. Mycket energi. För just nu skulle han kunna somna när som helst.
"Jaså, saknar du Busan någonting då?" konstig fråga egentligen, men han vill fortsätta ha en konversation med den yngre. När ha fått sin enkla kaffe från den unga tjejen i kassan, som ärligt talat inte slutar prata med honom, så börjar han gå upp mot studion. Yoongi hör hur hon frågar om han skulle vilja träffas någon gång, som inte är i caféet. Ett simpelt nej kommer ut ur hans mun. Trappen till studion är inte särskilt lång, så de är strax framme till det inte särskilt rena rummet. "Välkommen.."