The ones that love us never really leave us ~ (SV) (Marodörerna)

UNDERBART KAPITEL!!
Du skriver så bra och jag älskar verkligen maraodörerna!

AMAZINGLY AWESOMENESS

LÄÄÄNGTAR TILLS NÄSTA KAPITEL KOMMER UT >.<

♥ ♥ ♥

Kapitel 16
Familjekärlek och tårar
December 1976 - Januari 1977

Marodörerna sov djupt efter nattens äventyr, och vaknade klockan tio av att James mamma knackade på dörren.
’’Ugh’’, mumlade James bara till svar.
’’Det är juldagen! Upp med er!’’ sa hon glatt från andra sidan dörren.
’’På juldagen ska man vila. Man ska minnas Jesu död på korset. Jag sörjer på mitt eget sätt’’, svarade James sömndrucket.
’’Du är en idiot, Tagghorn, vet du det?’’ muttrade Remus med slutna ögon.
’’Mm.’’
Sirius, däremot, vaknade till liv rätt snabbt. Han lät höra en stor gäspning, sträckte på sig och lyfte på James arm som låg över honom. Han reste sig upp, ryckte tag i en hårsnodd och satte upp håret i en slarvig knut innan han lämnade rummet.

’’Sirius! God jul!’’ sa Mrs Potter när han steg in i köket.
’’God jul!’’ log han. ’’Sovit gott?’’
’’Jättegott’’, svarade hon. ’’Du då?’’
’’Jodå’’, sa han. ’’Jag… eh, sov djupt hela natten.’’
Han hörde en diskret harkling från köksbordet och vände sig mot Mr Potter. De utbytte en blick och Mr Potter blinkade snabbt med ena ögat.
Sirius log. ’’God jul, Charlus. Hur sov du?’’
’’God jul’’, log mannen tillbaka. ’’Jag vaknade mitt i natten. Jag tyckte jag hörde någonting.’’ Han tog en paus. ’’Men jag hade fel. Annars sov jag bra.’’
’’Härligt’’, sa Sirius med glimten i ögat och vände sig mot Mrs Potter igen. ’’Kan jag hjälpa dig med något?’’
’’Du kan väl vara så snäll och bära ut brödet…’’ Hon räckte honom en flätad korg fylld av nybakta frallor som doftade ljuvligt. Han vände sig om för att bära ut den till matsalen, och marscherade ut ur köket. Några sekunder senare dök James upp på platsen där Sirius nyss försvunnit.
’’Godmorgon’’, sa han med ögon som han knappt klarade av att hålla öppna. ’’Glad påsk. Eller nåt.’’
’’Glad påsk på dig med’’, skrattade Mr Potter och vek ihop dagstidningen. ’’Och grattis på födelsedagen, nu när vi ändå håller på.’’
’’Samt gott nytt år, Glad alla Hjärtans dag och Happy Hanukkah’’, sa Sirius med ett flin när han uppenbarade sig i köket igen. ’’Var är Remus?’’
’’Han beslagtog duschen’’, sa James föraktfullt och gnuggade sig i ögonen.
’’Den elakingen.’’
’’Mm.’’
’’Klä på dig ordentligt, unge’’, suckade Mrs Potter åt James medan hon öppnade ugnen och stack en gaffel i brödlimpan för att känna om den var färdig.
’’Godmorgon på dig med. Jag älskar dig också, mamma. Vad fin du är idag, mamma.’’
Hon suckade.
’’Godmorgon. Klä på dig nu.’’
’’Jag har kläder på mig!’’
’’Klä på dig ordentligt.’’, upprepade hon. Han stirrade oförstående på henne och kollade sedan ned på sin utstyrsel. Ett för stort linne med något mugglarband han aldrig hört talas om – Pink Floyd – och ett par alldeles för stora, men korta, pyjamasshorts.
’’Duger jag inte som jag är?’’ sa han ynkligt.
’’Nej’’, sa Mrs Potter enkelt. ’’Upp med dig nu. Sjas.’’
Han muttrade något för sig själv och försvann sedan upp för trappan igen.
Mrs Potter bedömde brödet som färdigt, sträckte sig efter sina grytvantar och drog ut plåten. När hon satt upp den på spisen ovanför och stängt igen ugnsluckan vände hon sig om mot Sirius igen. Han såg med ens sorgsen ut.
’’Hur är det fatt?’’
Han vaknade upp ur sina egna tankar och skakade förvirrat på huvudet.
’’Va?’’
’’Hur mår du?’’ upprepade hon.
’’Bara bra.’’ Han sprack upp i ett leende.
Hon såg skeptiskt på honom, drog av sig grytvantarna och satte händerna i sidorna.
’’Nej.’’
’’Vadå nej?’’ sa han frågande.
’’Det ser inte ’bara bra’ ut.’’
Han skakade på huvudet.
’’Men det är bara bra.’’
’’Saknar du dina föräldrar?’’
’’Är du galen?’’
Han lät övertygande, men hon fortsatte att granska honom.
’’Någonting är det.’’
Han suckade och skakade på huvudet igen, innan han medgav;
’’Bara… bara lova att ni säger till om ni vill att jag åker hem’’, sa han. ’’Jag vet att jag har sagt det innan, men jag måste bara säga det igen…’’
’’Hem?’’ hördes plötsligt en annan röst. Det var Mr Potter. Han reste sig upp och gick runt bordet så att han stod en dryg meter ifrån Sirius. Det grånande håret hängde ner i pannan på honom, och de hasselnötsbruna ögon betraktade Sirius genom de ovala glasögonbågarna. ’’Jag trodde vi hade gjort det klart för dig att det här är ditt hem.’’
Mrs Potter lade armarna i kors och nickade menande. Sirius kände en gråtklump i halsen.
’’Jag…’’
’’Åtminstone så länge du vill att det ska vara det, såklart’’, tillade Mr Potter med ett varmt leende. Sirius var mållös, och helt övertygad om att han stod inför två av de absolut finaste och mest godhjärtade människor på jorden.
’’Tack’’, var det enda han fick fram. Han ville inte gråta, men kände motvilligt hur ögonen blev fuktiga. Han blinkade irriterat bort det. ’’Tack så jättemycket.’’
Mr Potter tog ett steg framåt och kramade om Sirius. Sirius kramade tillbaka, och för allra första gången i hans liv kändes det som om han hade en far. En riktig far. En riktig far som gav en trygghet, inte rädsla. En riktig far som skulle skydda en från smärta, inte orsaka den.
Han kände hur någon annan kramade honom bakifrån samtidigt. Det var Mrs Potter. Hon sa lågt intill hans öra;
’’Vi älskar dig, Sirius. Som vår egen. Det har vi alltid gjort. Det vet du väl?’’
Han kunde knappt svara längre, för tårarna hade börjat rinna ner för kinderna och han fick anstränga sig för att inte börja snyfta hysteriskt. Han gjorde sitt bästa för att få fram ett ’’Jag älskar er också’’, men det blev mest ett otydbart mummel
’’Och vad händer här?’’ James var tillbaka. Mr och Mrs Potter samt Sirius särade på sig. Sirius torkade av sina kinder. ’’Kan man inte lita på sina föräldrar tillräckligt mycket för att lämna sin bäste vän med de i två minuter utan att han börjar gråta?’’
Hans föräldrar brast i skratt. Sirius, däremot, log bara stort och slog armarna om honom.
’’Håll käften, Tagghorn’’, mumlade han glatt.
’’Öhm –’’
’’Jag älskar dig.’’
’’Tja, du är också helt okej, men just nu är jag ärligt talat ganska förvirrad av situationen…’’
Sirius släppte taget om James och öppnade munnen för att säga någonting, men i samma ögonblick hörde de ett klickande ljud från ovanvåningen och hur badrumsdörren öppnades. De två tonåringarna utbytte en snabb blick.
’’MIN TUR ATT DUSCHA!’’
’’DET KAN DU GLÖMMA!’’
De försvann ut ur köket innan Mr och Mrs Potter hunnit inse vad som hade hänt.

Dagen innan nyår, den trettionde december, anlände Peter till huset. Kvällen därpå firade de in 1977 med en fantastiskt god trerätters middag som Mrs Potter gjort i ordning till de fyra vännerna innan hon och hennes man gav sig av på nyårsfest hos några vänner, samt ett par flaskor champagne som Peter lyckats smuggla med sig från släktkalaset. De spenderade nyårsdagen på madrasserna i James rum med en rejäl bakfylla och sjukliga mängder godis. Två dagar senare var Remus tvungen att återvända till Hogwarts, och (självklart) hade han inte lyckats övertala James, Sirius och Peter att stanna kvar hos Potters, och de följde med honom.

Det var ganska härligt att vara i skolan på lovet. Perfekt tillfälle att genomföra diverse regelbrott med tanke på att det inte var så många där. Frestelsen var stor, men de höll sig lugna.
Efter fullmånenatten, som tog hårdare än vanligt på Remus, spenderade dem det mesta av sin tid med honom i sjukhusflygeln, till Madam Pomfreys stora förtret (’’Det här är en sjukhusflygel, inte ett tonårshäng!’’).

När kalendern stod på den 9 januari började elevmassor strömma in för skolans portar, och den 10 januari satte lektionerna igång igen.
De hade en känsla av att det här skulle bli ett bra år.

ÅÅÅÅÅÅÅÅ SÅ BRA KAPITEL ♥♥

Jag är mållös. Det här var så fruktansvärt bra (även om det kanske inte var det mest händelserika kapitlet) att jag nästan sitter och dreglar framför skärmen.
Perfekt avslutning på en fredagskväll ♥

Men kan du inte ta och beskriva fullmånen lite mer i detalj någon gång? Istället för att skriva typ "det blev en lugn fullmånenatt" så kan du beskriva händelseförloppet mer ingående? Jag skulle gilla det

Jättebra kapitel, och jättebra att du uppdaterar så ofta ♥

Tack!
Har faktiskt tänkt på det en hel del, anledningen är att jag har haft absolut noll idéer för vad som kan hända. Men däremot kan jag lova att det kommer längre fram.


Har liggat hemma med influensa i några dagar, och skrivit oavbrutet. Men uppdateringen har inte varit snabbare än vanligt. Varför?
Jo, för att jag i ärlighetens namn hoppat fram och skrivit lite bitar här och var. Jag kan säga att vissa delar hoppade upp i huvudet på mig innan jag ens hade tankar på att skriva den här ficen, och jag har tänkt på de så mycket att det känns som om de redigerats och bearbetats in i detalj i mitt huvud. Så jag kunde helt enkelt inte låta bli att hoppa fram och skriva ner det. Ideer kommer sällan i den´ordningen som man vill att de ska göra.
Nu ska jag dock försöka hålla mig till samma ställe.

Kramar! ♥

Så bra!
Blev tårögd av delen med Mr, Mrs Potter och Sirius. Det var så fint...

Längtar efter nästa kapitel!

Jag menade mer att jag tycker att den här uppdateras betydligt oftare än andra fanfictions, du har lyckats klämma in 16 kapitel på 10 sidor vilket enligt mig är en fantastisk prestation. Vissa andra har ju typ 3 kapitel på 10 sidor.

Lycka till med idéerna ♥

Så fint och gulligt och fint och fantastiskt och allt sånt där! Blev överlycklig när jag såg att du redan lagt ut ett till kapitel! Och nu längtar jag ännu mer efter nästa del!!