Privatroll Hp luna Och dillen99

Jag knäböjer framför henne och pratar tyst.
"San, vad menar du? Vem hade det?" jag skakar om henne. "Sanley svara! Svara mig San! Vam? Vad!?" Jag tittar bak på de andra.

Jag ser tomt på honom. "h-hon f-f-från 1 " viksar jag starkt och ser bort mot Henry. Jag visar ett svagt förlåt med läpparna och han gör likadant. Jag vännder och ser på Mat. "min m-mage..."viskar jag och pekar på bandaget.

Jag hinner precis fatta vad hon menar innan det är för sent. Alla förutom henry lyckas skära sig lossa. De springer iväg. Henry blir kvar i ett nät av rep. Jag ser till att han är bunden innan jag suckar stort och går tillbaka till trädet. Jag tittar på San. "Vad? Ditt sår?". Så ömt jag kan lyfter jag på bandaget.
"Vem gjorde det här mot dig?"

Jag ser alla rymma, utom just Henry. JG tycker han fattr trögt, jag sa ju det. " tje-ejen f-från 1-1" andas jag häftigt. Jag förstod verkligen inte hur salvan skulle hjälpa. " ja-ag....låt He..bry gå snäll-la" vaknar jag sakta och ömt mot Mat. Henry var av rätt virke och han förkänade att vinna. Inte jag. " d-u får dö-da mig om d. Släpper hon-nom" ber jag.

"Nej, sanley! Nej!" Jag ser ledset på henne. "Han kommer döda mig, eller dig!" Jag lyfter upp henne i min famn. "Du måste få mat och han kan vara till stor hjälp." säger jag och vänder mig mot Henry:

Jag skakar sakta på huvudet. "nej" säger jag då smärtan facktiskt gått över. Jag ställer mig upp helt som vanligt. Jag går till Henry. Jag ser honom i ögonen och säger: "gå kom inte tillbaka. du dödar inte mig eller Mat. vi dör av oss själva. Hejdå" säger jag sakta och tar en kniv och skär upp han rep. Han blinckar och springer iväg från oss.

"San?" ropar jag. "Han kommer bara att säga till de andra!" Jag sätter mig ner och tänker

Jag skakar sakta på huvudet. Jag tittar ner i backen och blundar. Jag väntar på om han ska säga något mera. Jag öppnar ögonen och vänder mig om. Jag ser på honom när han sitter där. Jag går fram till honom och drar handen igenom hans styva hår.

Jag tittar ödmjukt på San.
"Sanley... Du måste försrstå att.. Att jag är rädd om dig och vill inte att du ska dö.." Jag drarner henne bradvid henne. "Vad ska vi göra nu?"

Jag sätter mig bredvid honom och ser honom i ögonen. "vi ska vinna det här" viskar jag sakta. Jag betraktar honom ochförstod att det här skulle bli mer en att bara vara vänner.