Slaget om Hogwarts min version [SV]

Jättebra! Du skriver verkligen grymt

Kap. 7 Hört om Weasleys?

Ron:
Ron var den första som klev av tåget. Han satte sig i en vagn ensam. För första gången var han ensam. Vagnen var snabb och var ganska snabbt uppe vid slottet. Han släpade sig upp för trapporna. När han sträckte sig efter dörrhandtaget fick han en plötslig känsla och vände sig om. Förstaårseleverna åkte över sjön. Även på det avståndet såg man deras imponerade ansiktet titta upp mot slottet. Han vände sig mot porten igen och gick in. Stora Salens sken var varmt och välkomnande men han gick upp mot Gryffindor-tornet. Eftersom han var prefekt så kunde han redan lösenordet.
''Nougatströssel'' sa han högt.
''Oj redan? Jag måste skaffa mig en sådan tickande sak som ni har.'' sa Tjocka Damen och svängde åt sidan. Han tog ingen notis om den lilla husalfen som förskräckt hoppade in bakom en soffa.
''Tanki väntade sig inte att någon skulle komma än. Tanki utsäktar om hon störde. Kan Tanki göra något för Sir?'' sa hon och bugade.
''Bara var tyst.'' muttrade han och gick upp mot pojkarnas sovsal.
''Inga problem Sir. Tanki ska inte störa.'' sa hon och försvann. Ron la sig ner i sin säng.
Varför? Det är allt jag vill veta. tänkte han. Med dystra och frågande tankar somnade han.

''RON! RON VAKNA!'' Ron satte sig förskräckt upp och letade efter ljudkällan. Det var Harry.
''Vad?'' sa han surt.
''Ginny har svimmat. Jag vet att du bryr dig så kom nu.'' sa Harry oroligt.
''Behövs inte. Du har redan tagit min plats.'' sa han elakt. Harry tittade bort.
''Ron. Jag vet att du är arg, sårad kanske tillochmed ledsen men du måste komma. Hon är din syster. Du ingår i hennes familj. Det gör inte jag.'' sa Harry bestämt.
''Låt mig vara.'' sa Ron surt och drog täcket över huvudet. Harry drog bort det.
''Ron. Ginny behöver dig. Du är den enda Weasley kvar på slottet. Percy har redan jobb. Fred och George har slutat. Du är den enda som är kvar nu. Kom igen.''
''Nej.'' Harry suckade.
''Varför?'' Det fick Ron att tveka.
''För att...att...gaah måste du vara så övertygande?'' sa han och reste sig. Harry andades ut.
''Ett ögonblick trodde jag att du inte skulle hänga med.''
''Hon är min familj.'' sa Ron enkelt.
''Så ska det låta.'' sa Harry glatt. En sekund kändes allt normalt som om dem skulle gå ner och möta Hermione och göra något. Sen kom det dystra tillbaka.
''Kom. Vi måste skynda oss.'' sa Harry tillslut och gick ner för trappan. Ron följde efter.
''Är hon kvar i Stora Salen eller?'' frågade Ron snabbt.
''När jag letade efter dig bar dem henne till sjukhusflygeln. Vi letar där.'' Ron nickade och dem började småspringa. Harry hade haft rätt. Ginny låg redan i en säng. När dem sprang in fick Ron se något som nästan fick honom att vända om och springa tillbaka. Hermione. Han trängde sig förbi henne och satte sig på en stol bredvid Ginny's säng.
''Hur är det med henne Madam Pomfrey?'' frågade han darrigt.
''Medvedslös, hjärnskaking och ett sår i pannan men hon lever.'' Hon fick det att låta 1000 gånger värre än det egentligen var.
''Ni kan fixa det va?'' sa han oroligt.
''Klart jag kan men det kommer att ta någon dag.'' Det lugnade inte ner någon. Ett hostade fick dem att vända sig mot Ginny's säng. Hon hade vaknat.

Ginny:
Ett hostande. Hon vaknade. Oroliga ansikten omringade henne.
''Har någon dött eller?'' frågade hon när hon såg deras ansikten. Hon upptäckte Ron.
''Ro...Aj mitt huvud.'' sa hon smärtsamt.
''Flytta på er.'' sa Madam Pomfrey. Resten gav henne plats att komma fram.
''Drick det här miss Weasley. Då slutar det göra ont.'' sa Madam Pomfrey och räckte fram en bägare. Ginny tog emot den och drack. Det smakade beskt och hemskt men hon lyckades svälja allt. Smärtan avtog direkt och hon kunde äntligen tänka klart. Hon betraktade nyfiket ansiktena runt om henne. Ron, Hermione, Proffesor McGonnagoll, Proffesor Dumbledore och en svarthårig kille med gröna ögon. Ginny kände inte igen honom.
''Vem är du?'' frågade hon nyfiket. Allas ansikten blev förfärade.
''Ginny det är jag. Harry. Minns du inte?'' frågade pojken som hette Harry.
''Jag känner ingen Harry. Hur vet du vad jag heter?'' frågade hon.
''Ginny? Du skojar va?'' frågade Ron.
''Nej. Kan någon förklara vem Harry är eller ska ni vänta tills imorgon?'' sa hon. Harry sjönk ner på en stol.
''Minns du inte...'' Han svalde ''något alls om mig?'' Ginny tänkte efter.
''Nej.''
''Minnesförlust.'' mumlade Madam Pomfrey.
''Va vem har minnesförlust?'' frågade Ginny.
''Du.'' sa Ron.
''Va? Jag minns allt perfekt.''
''Vad heter du?'' frågade Hermione. Det var det första hon hade sagt.
''Ginevra Weasley men jag kallas Ginny eller Gin.''
''Hur gammal är du?'' fortsatte Hermione.
''16''
''Vem är det här?'' sa hon och pekade på Proffesor McGonnagoll.
''Minevra McGonnagoll.''
''Och det här'' sa hon och flyttade fingret till Proffesor Dumbledore.
''Albus Dumbledore.'' Det blev tyst.
''Men varför minns hon inte mig?'' sa Harry sårat. Något klickade till i huvudet på henne.
''Harry Po...Potter va?'' sa hon. Ron ljusnade upp. Hermione såg bekymrad ut.
''Hur minns du vem det är?'' sa hon tillslut.
''Jag fick honom på ett chokladgrodekort. Ron blev dyster igen.
''Och vad tror du han gör här?'' frågade Hermione långsamt.
''Han...han...är väll...min...pojkvän?'' Harry flög upp ur stolen. Ginny skrattade.
''Haha ni gick på det. Varför skulle Harry Potter vara ihop med mig?'' Det sista hon såg av Harry var att han stegade ut med Ron efter sig. Vad hade hon gjort för fel. Harry kunde väll ändå inte vara hennes pojkvän...eller? Det var för mycket att tänka på. Hon sjönk bakåt mot kuddarna och somnade.

Harry:
Hon minns inte. Ginny har glömt vem han var. För hon var han kända Harry Potter inte pojkvännen Harry. Det gjorde ont att tänka på det.
''Harry?'' sa Ron försiktigt.
''Mmm...?''
''Hon kommer minnas dig. Madam Pomfrey har aldrig misslyckas förut.'' sa Ron säkert.
''Men det är konstigt att tänka på det. Det är som att glömma att man lever.'' sa Harry sårat. Han visste att Ron hade accepterat dem men det kändes fortfarande konstigt.
''Om hon inte minns mig...vad gör vi då?'' sa han.
''Får henne att minnas. På ett eller annat sätt.'' sa Ron.
''Mmm....'' Harry tog av sig sina glasögon.
Hon måste minnas. Det måste hon bara. tänkte han förtvivlat.

BAM BAM BAM!! Kommer Ginny minnas vem Harry är? Eller kommer deras kärlek gå förlorad för alltid??

Jag vill höra meer! ♥

Supermegabautajättevärldsbästbra!!!!!!!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Har ni redan läst?? Ni är läskigt snabba

Ja, vi har redan läst

^
^
Haha!
Men, vi är snabba för vi vill veta vad som kommer att hända på nästa rad!

ni skrämmer mig!

^
Haha! Vi vill ju bara veta...

ok vad tycker ni om Ginnys minnesförlust??