Zack

^Spännande

^^ Japp, vi väntar med spänning!

Jupp ♥

Supeeer!

Kap.15

Harry värkade inte vara så sugen på att vakna.
"Strunt samma...." tänkte jag.
"Jag får hitta på planen själv då...." fortsatte jag tänka men såg plötsligt min räddning.
På Harrys bakficka satt en gåspenna och block.
"Snälla sig att han redan kommit på planen..."
-Yes! skrek jag högt och skulle precis börja läsa då Poppy kom in igen.
-Ät din mat, Zack! Annars blir du inte bra igen! sa hon stressat och gick iväg igen.
Och nu hade jag inte bråttom längre. Nu kunde jag i lugn och ro läsa Harrys plan och äta min mat. På den stora brickan stod tre rätters.... eehhmm ja vad ska man säga... lunch! Tre rätters lunch.
Starters:
Vitlöks bröd med en god halomiost salad.
Varmrätt:
Oliv och feta ost paj.
Efterrätt:
Chokladpudding med vanilj sås och goda bär.
Jag skulle just börja läsa då en svärm av kompisar rusade in i salen.
Alla hade med sig något. Chokladgrodor,Bertie Botts Every Flavour Beans,Mugglar godis t.ex från Hermione: En påse som var fylld med,som mugglarna säger, "lösviktgodig" eller något sådant.
Plötsligt hördes ett skrik.
Det var Harry!
-Zack.... NU,Zack! skrek han. Först trodde jag att han såv, men nej, han var helt klart vaken!

^Spännande! Vad var det som hände?

Bra! Men jag kommeer tyvärr att sluta bevaka tråden p.g.a att jag aldrig hinner kolla allt som jag bevakar. Bara så du vet

Jätte Bra!

Goddie Goddie!!

Det är ok Toon! Tack hörni!

Kap.16
Harry tog tag i min arm och rusade ut ur rummet med mig.
Kompisarna stod och gapade.
-Som du redan kanske vet kommer dementorerna anfalla! sa Harry och rätade till hans glasögonen som suttit på snedden.Jag nickade kenerat eftersom jag just fått reda på det och hade bara tagit det lungt.
-De är ute efter mig... flåsade Harry och tog ett djupt andetag..."och förmodligen dig med eftersom de vet....(djupt andetag) "att du vet" flåsade Harry ut.
Jag kände hur svetten ran i pannan. Jag ruffasade till mitt svarta hår och putsade nervöst av hogwarts märket med min fettiga fingrar från maten, vilket gjorde det bara värre.Harry drog fram sin röd och guldiga slips från den vita slarvigt påsatta tröja och torkade bort lite smulor från min mun.-Förlåt... det är en vana... jag gör det alltid på Ron...mumlade Harry tyst men vart direkt allvarlig igen.
-Det ända vi kan göra är att ställa upp typ en arme´... sa jag och torkade bort svettet ur pannan med min lika slarvigt påsatta skorta.Harry tänkte så det nästan knackade.-Kom! sa tillslut. Av något konstigt och obehagligt sätt hörde man hur det läckte ut vatten någonstans (kanske ett läckande rör) och hur det var en fuktig kännsla i korridoren och hur det plötsligt blivit mycket mycket mörkare. Harry rykte åt sig ett tänt ljus och lyste upp korridoren.-Vad ska du göra?? frågade jag lite irriterat eftersom han bara gjorde utan att säga något om vad han skulle göra.-Någonting smartare än vad du förodligen någonsin kommit på... sa Harry och ett hånskratt leende kom upp i hans ansikte. Han hörde nog hur jag blivit irriterad. Plötsligt vart det kolsvart i hela skolan.Till och med Harrys stearinljus släcktes.-Sssssszzzzz.... hörde jag svagt.

Kap.17 -Skit!! Inte den den jäkla ormen! sa jag. Vi såg nu ingenting. -Zack...hörde jag hur Harry sa. -De är här ... eller hur?? sa jag.- Jupp.... Och Voldermort har också skickat med sina lila vän... den hör allting... men den ser inte bättre än vi i mörkret... sa Harry. -Hur vet du allt det här?? frågade jag. -Hermione... sa Harry plågat. Jag suckade tyst men den avbröts av högtalarna. -Alla går till matsalen nu!! NU!!! Alla går till matsalen!!Alla som vet att de BORDE gå, går nu.... Det var Dumbledor. Jag skulle just gå då Harry tog min hand. -Alla som BORDE gå... går... sa Harry. Jag nickade även om jag visste att han inte kunde se. -Szzzzzzz...... hörde vi igen fast nu ännu närmre.Plötsligt slog det upp et fönster och en kall vind for in. -Tack! Vem det nu än va.... sa jag tyst. -Shhh!! viskade Harry och så letade vi oss fram till fönstret.jag fick kliva på först och så kände jag hur Harry stod bredvid mig.-Aj... mumlade Harry. -Vadå?? frågade jag. -Mitt ärr.... sa han. Plötsligt kände jag hur Harry vinglade till och jag kunde inte längre känna att han stod bredvid mig. -Harry!!??? skrek jag. -HARRY!