Någonstans i Sverige

Roll mellan Emma07 & Vildvittra

Året är 1971 och några har blivit inkallade för att göra lumpen, Någonstans i Sverige.
Men vad händer när man samlar ihop olika män från olika samhällsklasser under några varma månader under sommaren?

Namn: Karl- Fredrik Sturesson
Ålder: 18 år
Kön: Man
Utseende:

Övrigt: Karl- Fredrik föddes i ett fint hem, far var advokat och mor hemmafru. De levde ett idealiskt liv, Karl- Fredrik klarade skolan utan problem. Allt var perfekt tills den dagen Karl- Fredrik blev vän med Maggan och hennes gäng. De visade honom ett helt annat liv med musik, festivaler, droger, politik och kärlek.
Karl- Fredrik lämnade alltmer hans föräldrars borgliga liv och blev tillslut utkastad vid 16 års ålder, då han sågs kyssa en dåvarande pojkvän Magnus.
Han bor nu i kollektivet Röda Räven utanför Stockholm med Maggan, Magnus, Anne och Lasse

Namn: Aaron Eliasson
Ålder: 18
Kön: Man
Utseende:

Övrigt: Aaron kommer ifrån en högt uppsatt familj, med en moder som själv gjort karriär och fadern som är polischef. Vilket egentligen är ett liv Aaron trivs med, han vill själv utbilda sig till polis och gå i faderns fotspår. Han är egentligen väldigt nöjd med livet där, men har ändå ingenting emot att kallas in till lumpen - det är något nytt och spännande, och även om han har kvar sina drömmar om att sen utbilda sig till polis är det inte så långt ifrån det och han ser fram emot att få komma iväg ett tag och se någonting annat. Han kan ha ganska starka åsikter när han är engagerad i något, och har visserligen en del åsikter som skiljer sig ifrån sina föräldrars - men det är något han alltid försökt att inte lägga så mycket vikt vid.

(1979 tas sjukdomsstämpeln för homosexuella bort, så de kommer få uppleva det ♥)

Karl-Fredrik, eller Fred som han kallas satt på tåget upp till anläggningen. Han såg inte alls fram åt det hela, gillade inte att tvingas in i det här. Dessutom ansåg han att militären inte behövdes längre, kanske som försvar och att hjälpa andra utsatta. Men då behövde man väl inte tvingas in i det?
Men det var ett sätt att få något att hända, han trivdes inte direkt med att jobba på ICA även om det gav pengar till kollektivet.
Hade de fått reda på att han och Magnus legat hade han väl inte ens varit här, då hade han varit på behandling mot sin av staten kallad sjukdom istället.
Tåget rullar över oändliga landskap och Fred sjunker ner i sin bok för att få tiden att gå.

(Yaay ♥)

Nu när han satt på tåget såg Aaron med lite blandade känslor på det hela. Visserligen kändes det som om det var ett ställe där man kanske kunde göra nytta, till skillnad ifrån att jobba i någon butik eller cykla ut med tidningar. Men det var skrämmande på något vis, han hade ingen aning om vad som väntade där. Men han hoppades att han skulle trivas - med tanke på att han ville bli polis och det här inte var alldeles för långt ifrån polisutbildningen, så borde det väl inte bli så fel. Han hade turen att bo relativt nära, men behövde ändå ta tåget en bit - vilket han inte hade det minsta emot. Åka tåg var däremot en ganska okej sysselsättning om man frågade honom, man kunde sitta och läsa eller något och ändå få njuta av en del vacker utsikt. Dock verkade hans största problem för tillfället vara att hitta någon plats, då tåget var knökfullt. Till sist fann han åtminstone en ledig, bredvid en ung man som måste vara i hans egen ålder läsandes.
"Gör det något om jag sitter här?"

När det var mindre än en timme kvar när Fred en röst som tilltalar honom i det nu trånga tåget fullt med män som skulle till anläggningen.
Han ser upp och nickar med ett leende till mannen.
"Visst sätt dig ner du. Verkar vara ganska fullt. Det var gått om plats när jag klev på i Stockholm." flinade han och granskade mannen.
"Du har också blivit inkallade gissar jag? Själv heter jag Karl-Fredrik, men du kan kalla mig fred." ler han och drar handen genom sitt långa hår. Han hade hört på omvägar att han säkert skulle få klippa av det. Militären ville tydligen inte ha långhåriga och skäggiga män. Hela han utstrålade nog något militären inte alls ville ha, trasiga jeans, t shirt och en skinnjacka med fransar. Men han fick väl rätta sig in i leden, han skippade Woodstock och massa demonstrationer för detta.

Aaron slog sig utan vidare dröjsmål ner, lättad över att ha hittat en plats till sist. Dessutom verkade ju den här killen - Karl-Fredrik - rätt trevlig dessutom, vilket förstås var ett plus.
"Tack. Så du kommer ifrån Stockholm?" frågade han nyfiket, själv var han ifrån Uppsala där han också vuxit upp. En väldigt lugn och trygg uppväxt där egentligen.
"Japp. Aaron, kul att träffa någon annan trevlig som ska in då", log han, granskade killen och kunde inte låta bli att undra hur han skulle passa in där. Han såg inte direkt ut som den typiske militären så att säga. Aaron såg väl ut att vara mer passande för det - välbyggd och noggrann, och han ville väl tro att han också skulle passa in där.

"Mmm, detsamma" ler Karl-Fredrik mot Aaron och sätter sig bättre upp samt plockar fram sina cigaretter.
"Vill du ha?" frågar han och räcker fram mot Aaron innan han tänder sin egen för att lugna sina känslor. Hela Aarons närvaro påminde honom om att han inte alls passade in här in i militärlivet med massa maskulint stinkande män.
"Jo, jag bor utanför Stockholm med ett par kompisar." ler sedan Karl-Fredrik till svar då han dragit några bloss och lugnat ner sig lite.
"Du själv då?" frågar han och ser på Aaron, han skulle passa in här. Men ja; Karl-Fredrik skulle också anpassa sig, han orkade inte ta den diskussionen. Man såg det inte under hans kläder, men han var muskulös, så efter en klippning och millitärkläder skulle han nog utseendemässigt passa in även om det inte stämde hur han kände till sinnes.

(Det är fullt normalt att röka och röka inomhus på 70 talet, de har inte kommit på att det är dåligt ännu xD)

(det är det många som inte ens gjort ännu haha xD)

Aaron log smått och satte sig lite bättre i sätet, drog av sig jackan - det skulle vara alldeles för varmt att sitta med den på sig resterande delen av vägen.
"Tack." sade han med en lätt nick och tog emot cigaretten för att tända den, vände därefter återigen blicken till Fred då han tog till orda igen.
"Uppsala." svarade han enkelt, det skulle alltid vara som hem för honom vad som än hände i framtiden och vart han än hamnade. Även om han gärna skulle vilja upptäcka mer av världen.
"Så är du taggad på det här då?" frågade han nyfiket.

(Nej, det är sant, haha xD)

"Taggad? Nja.." svarade Karl-Fredrik tvekande och såg ut genom fönstret.
Han granskade Aaron innan han tog till orda igen.
"Känns som militären har gjort sitt, även om det är bra till försvar. Men då kunde man ta in frivilliga istället." sa han något allvarligt men skrattade sedan till, han ville inte starta en diskussion här och nu och visste att många inte gillade hans åsikter.
"Men det blir en omväxling från att sitta i kassan på ICA i alla fall." skrattar han till.
"Men det är liksom inte min grej, även om jag ska göra mitt bästa." svarar han slutligen.
"Du själv då?" frågar han vänligt.

Aaron lät blicken vila på honom medans han lyssnade till hans lilla förklaring eller vad man skulle kalla det. Han förstod honom faktiskt, men det berodde väl mycket på hur man såg på saken. Men nån poäng hade han ju iallafall. Han ryckte lätt på axlarna innan han pratade igen.
"Kanske. Men det är ändå bra att det finns män om det nån gång skulle behövas", sade han, man visste aldrig vad som kunde hända och då var det kanske för sent att träna män då.
"Varför tror du det inte skulle vara din grej?" Kan hända att han var nyfiken, men då fick han vara det. De kunde ju lika gärna sitta här och prata och lära känna varandra nu när de ändå skulle vara här ett tag.
"Jag tycker det ska bli intressant. Jag vill ju bli polis och militär är ju ändå inte så långt ifrån, så utbildningen ska bli intressant." log han.