Privat Rollspel: Medi & Dionysus

Namn: Harrow Faux
Ålder: 25 (Har egentligen levt runt 2000 år)
Art: Magiker
Utseende:
(Dock är hans hår vitt och inte brunt)
Personlighet: Lite lat av sig, pratar sällan och verkar i överig kall av sig. Han ser ner på människor oftast.
Övrigt: Han har en Thunderbird som sin familira, men normalt ser den bara ut som en kråka som gillar att skutta runt i hans magi shop.

Medi

Harrow satt i sitt rum med bena korsade och kollade ut genom fönstret. Skiftet mellan sommar till höst hade börjat. Luften kändes kallare redan från där han satt. Det var hans årstid, lugnande och magin i sin högsta effekt. Han reste sig upp medan hans djur kompanjon Brimstone hoppade upp på sin vänstra axel.
Han vände sina fotsteg till att göra i ordning en kopp ört te medan han svängde skylten vid affären från stängd till öppen. Han suckade ut mjukt innan han tog in resten av den tysta morgonen innan människorna skulle börja dyka upp.

Willow drog en hand genom det morotsröda håret och virade en grön halsduk om sig och drog kappan till sig och suckade ut tungt. Hon gillade inte att gå ut när det började bli kallare.
Hon kom ut på gatan och ett löv landade på hennes hår medan for förbi och stannade upp. Den nya affären hade öppnat och hon kände hjärtat ta ett skutt. Något drog henne mot dörren och snart hade hon klivit in genom dörren och såg sig om. Ljus och rökelser intill väggen och smycken mot ett annat.
"Hallå?"

Harrow stod med en te kopp i hand med den kråkan vid axeln. Han stod vid en bokhylla av gamla formler inne i butiken då han hörde att dörren öppnades och en kvinnlig röst kallade ut i luften.
Hans satte tillbaka boken i hyllan och Brimstone hoppade upp ovanför bokhyllan. Dens ljus blåa ögon följandes över Harrow som styrde hans barafötter fram mot dörren, där han såg den unga kvinnan som var källan till rösten.
Han ville inte bry sig om henne, men han hade en känsla av att om han inte mötte henne så skulle hon vara kvar mycket längre.
"Ja, hej, vill ni något?", frågade han med ett neutralt ansikte och la sin tomma hand på sin höft medan han tog ett föriktigt sipp från sin kopp med te.
Hans ask vita lockar täckte halva hans ansikte som han sedan lätt drog bort med handen.

Hon kunde höra en fågel flyga upp och hon såg upp och såg senare på mannen som mötte henne. Han lät så uttråkad. Willow drog handen genom håret och suckade igen
"Ja jag vet inte." Hon såg på honom och bet sig i läppen.
"Det var något som drog in mig, svårt att förklara." Hon rodnade mot mannen och tog ett steg bakåt.
"Är det inte lämpligt att jag är här?"

Harrow visste det, det var bara en normal människa. Han suckade och vänder sig ryggen om mot henne.
"Du kan kolla runt, folk brukar inte komma hit om de inte söker något väldigt specifikt", nämnde han och försvann bakom där kassan låg längst bak i rummet. Han satte ner sin kopp på bordet och tog upp en gammal bok skriven i ett gammalt språk. Han satte sig ner bakom bordet har började läsa i boken medan i andra handen höll han en penna och en annan läder bunden anteckningsbok.
Under den tid Harrow hade vänt ryggen mot den unga kvinnan hade Brimstone haft sina ljus blåa ögon följt på henne hela tiden.

Wilow såg på honom och lade armarna i kors och synade honom. Varför var han så butter?
Hon gick mot bokhyllan och drog med fingret på en bokrygg medan hon såg sig runt. Hon hade som totalt glömt bort vart hon skulle.
"Tror du verkligen på det här?" Frågade hon och gick fram till kassan.

Harrow stängde båda böckerna och kollade upp på kvinnan med seriös min.
"Jag har samlat på mig i flera år alla dessa exemplar av saker av den arkana typen," Började han säga långsamt och försiktigt, med ansiktet bort vekt från henne, innan han kollade tillbaka på henne, hans attraktiva ansikte i en min som tydde på att han har haft nog av hennes frågor.
"Detta är mitt livs verk och om du väljer att vara otrevlig på detta vis, så skulle jag hände vilja att ni lämnar min affär", så han och ställde sig upp. Hans händer seriöst över hans bröst korg medan Brimstone karaxade från hyllornas topp, innan han flög sig ner och landade på Harrows axel.

"Jag är inte otrevlig. Jag frågar bara!" Hon såg på honom och hon såg på honom och bet sig i läppen och såg bort medan hon vände sig om.
"Men ag går om du tänker vara så." Hon kastade en blick mot honom igen och hennes gröna ögon gnistrade till.
"Jag var på väg någonstans men jag minns inte det nu."

Harrow såg den lilla gnistan i hennes ögon och suckade. Han visste att hon hade potencial, men han orkade inte direkt.
"Vänta lite," sa han sedan och kollade på henne.
Han kände efter under bordet och tog fram en liten ask.
"Ta med den här, jag känner något ont runt dig," sa han lugnt och öppnade asken och inne i den låg en is blå kristall, med en kedja runt den.
"Det är all tips jag kan ge dig", sa han innan han tog sin kopp med te och Brimstone på sin axel och gick in genom den dörren bakom honom.

Hon vände sig om och iakttog honom och tog emot asken.
"Hur menar du med något ont?" Hon tog upp kedjan och såg upp i Harrows ansikte.
"Tack så mycket hur mycket vill du ha?"