[PRS] Dirty Dancing

Arya Stark här har vi tråden! jag lägger in min mall snart


Namn: Giovanna 'Gigi' Mayfield
Ålder: 20
Övrigt: Har en stark passion för dans, något som hennes föräldrar är skapligt överseende med. Hon är anställd som danslärare vid ett semesterhotell som är beläget i Cornwall, England. Hon håller sin umgängeskrets liten, och hon litar inte gärna för enkelt på nytt folk.

Sådär, här är min!

Namn: Lydia Barnes
Ålder: 20
Utseende: Lydia har långt, vågigt mörkbrunt hår som sträcker sig en bit nedför ryggen. Ögonen är ljust gröna, och ovanför dem finns ett par mörka, välformade ögonbryn. Ansiktsdragen är skarpa och kan emellanåt få henne att se hårdare ut än hon är, men ett leende på de ljusa läpparna ändrar lätt på den bilden. Hon är medellång och har en ganska smal kropp som inte är särskilt muskulös, och hennes hud är rätt blek. 

Yay c:

Lydia satt och åt en lite sen lunch med sin familj och några av sina släktingar i en av de finare byggnaderna på det stora semesterhotellet. Under andra omständigheter så skulle hon förmodligen trivts riktigt bra. Maten var fantastiskt god, utsikten över omgivningen var vacker, och hon tyckte om sin släkt. Ändå kunde hon inte låta bli att känna att hon helst ville vara någon annanstans. Runtomkring henne samtalade alla livligt, och surret gav henne huvudvärk. Tillslut kände hon sig tvungen att ursäkta sig och gå därifrån, något som ingen verkade reflektera vidare kring. Väl ute ur byggnaden så tog hon ett djupt andetag av den friska luften. Detta, att resa hit till hotellet, hade blivit något av en tradition för hennes familj och släkt. Nästan varje år så reste de hit för att träffas och umgås under ett par veckor, och även om hon till en början hade tyckt att det var riktigt roligt så hade hon på senare år börjat tröttna på det hela. Hon ville inte verka otacksam på något sätt och höll det därför oftast för sig själv, men helst hade hon nog velat stanna hemma. Att knappt umgås med någon annan än folk ur hennes släkt och nästan aldrig få något slags andrum i det hela gjorde henne galen. Även om det fanns en hel del aktiviteter att ägna sig åt på det här stället så var få av dem något hon faktiskt var intresserad av, och ännu färre var något hon kunde få göra någorlunda ifred. Så hon ägnade större delen av sin tid här med näsan i en bok, antingen på sitt rum eller ute i trädgården. Men även om det var något hon tyckte om så räckte det inte riktigt till. De hade knappt varit här i tre dagar, och hon kände sig redan så fruktansvärt rastlös. 

Med en suck så började hon röra sig mot byggnaden där hennes rum fanns. Kanske skulle en liten tupplur stilla huvudvärken. Hon hade kommit en bra bit bort från platsen där de ätit lunch, när ljudet av musik från en av byggnaderna fångade hennes uppmärksamhet och fick henne att stanna till. Det lät annorlunda från vad som brukade spelas där, och betydligt högre dessutom. Nyfiket gick hon åt hållet musiken kom ifrån och sköt försiktigt upp dörren och kikade in. Till hennes förvåning så fanns där inne en dansstudio där flera personer höll på och dansade. Lydia hade inget som helst minne av att något sånt här hade funnits sist hon var här, eller någonsin. Hade hon lyckats missa det helt? Eller var det kanske något nytt de börjat med? Ingen verkade ha lagt märke till henne då dörren befann sig i bakre delen av rummet, så hon slank tyst in. Hon ville bara titta. Efter en liten stunds iakttagelse så kände hon sig helt fascinerad över hur de kunde röra sig på det sättet. Hon hade alltid tänkt på dans som något lite långsamt och tråkigt, men det här var något helt annat. Just nu så var egentligen allt som bröt tristessen på det här stället intressant i hennes ögon. 

Sommaren 1962. Det här var andra året i rad som Gigi jobbade på det stora semesterhollet i Cornwall. Hennes huvudsakliga uppgift var att om kvällarna dansa med folk. Ibland förväntades hon också att hålla i aktiviteter om dagarna. Mr Kenley, en snål liten man som var lika rund som en fotboll och ägde stället, gav givetvis inte mer lön för besväret. Hon brukade dock tillsammans med Andy, den andra dansläraren, åka runt och uppträda på olika tillställningar. De tjänade en stor extra slant och de behövde all inkomst de kunde få. Kvällen flöt på i samma stil. Hon och Andy lärde ut "moderna" dansstilar som mr Kenley kallade det. Det var ingenting jämfört med det som hon och flera andra anställda brukade ägna sig åt under kvällarna. Det här kunde nästan inte ens kallas för dans, det var mer en rolig lek för vuxna. Lite hoppande till höger och vänster, cirkeldans, parbyte och så vidare bortåt. Hon klistrade på sig ett soligt leende och tackade gästerna för den här kvällen.
"Jag hoppas att jag ser så många av er som möjligt i morgon igen!" ropade hon och blåste de ivrigt applåderande gästerna en slängkyss. Därefter skuttade hon ner från trapporna och styrde stegen mot den lilla byggnaden som låg lite avlägset från stugorna och huvudbyggnaden. Det var där de anställda höll till, och det var också där folket på riktigt visste hur man hade kul. Där var det heta och sensuella danser som gällde i takt till lika sexig musik och rytm. Hennes vänner tjoade högt då hon med ett skratt kom in med Andy i släptåg. Gigi snurrade genast runt mot honom för att låta sin kropp röra sig i takt till musiken. Det var här som hon verkligen kunde koppla av och rensa huvudet på tankar. Allt hon kunde tänka på var hur rytmen pulserade i hennes blod och att låta hennes kropp bli ett med musiken.

I ögonvrån fick hon syn på en tjej och det var från första stund uppenbart att hon inte hörde hemma där. Hon var inte en av dem. Gigi log halvt ursäktande mot Andy innan hon lämnade honom ensam kvar på dansgolvet. Det bekymrade honom dock inte det minsta utan han var en stjärna på egen hand också. Hon gick raka vägen fram till främlingen och stannade upp framför henne med armarna korslagda över bröstkorgen.
"Läste du inte skylten?" frågade hon, syftade på en liten hus flera tiotals meter från byggnaden där det klart och tydligt stod att byggnaden enbart var avsedd för anställda, och att gäster skulle hålla sig borta.
"Vad gör du här?" fortsatte hon sedan.

Lydia stod lutad mot bakre väggen inne i lokalen, fingrarna lätt trummandes mot hennes bara arm i takt till musiken, fokuset helt fäst vid dansarna. Efter en kort stund så ryckte hon till då dörren for upp och två nya personer klev in, något som de andra reagerade förtjust på med högljudda tjoanden. Uppenbarligen så var de alla goda vänner, och Lydia kunde inte låta bli att känna ett sting av bitterhet över sin egna ensamhet på det här stället. Samtidigt så kände hon en stark längtan efter att få vara med, att få dansa sådär! Det var inte direkt något hennes föräldrar skulle se med blida ögon på, hon kunde bara föreställa sig hur skamsna och generade de skulle bli över att deras dotter ägnade sig åt en sån där dans. Ändå kände hon sig dragen till den. Det var så annorlunda mot den stela vardag hon var van vid på det här stället, något som faktiskt verkade genuint roligt. Hon lät blicken följa de två nya personerna då de dansade, och det var nästan så hon kände sig förlägen där hon stod. Det hela var så sensuellt, det kändes nästan som att hon var åskådare till något privat, och ändå kunde hon inte släppa dem alla med blicken. 

Efter någon minut så verkade samma tjej som kommit in strax efter Lydia ha lagt märke till att hon faktiskt stod där och stod på. Med ett litet leende så övergav hon sin danspartner och styrde stegen mot henne, och uttryckte i hennes ansikte kändes inte särskilt betryggande. Inte elakt direkt, men inte heller särskilt välkomnande. Det fick henne att känna sig som att hon blivit påkommen med att göra något hon inte borde, och hon tyckte inte alls om det. Det den blonda tjejen sa när hon väl kom fram till henne fick henne inte att känna sig mycket bättre. 
"Skylten?" upprepade hon dumt och såg lite nervöst på tjejen som stod framför henne. Hon kunde inte dra sig till minnes att hon hade lagt märke till någon skylt utanför byggnaden, men det var tydligt att hon lyckats göra bort sig på något sätt. Tyst förbannade hon sig själv för att inte ha varit mer uppmärksam. 
"Jag måste ha missat den. Jag gick utanför och hörde musiken och ville bara... tja, se var den kom ifrån?" förklarade hon i en lätt ursäktande ton. Varför hon hade stannat kvar och sett på medan de dansade visste hon inte riktigt hur hon skulle säga utan att verka dummare än hon redan gjorde. För att det varit spännande? För att hon ville vara med? Hon lät nästan som ett barn. "Det var inte meningen att störa" lade hon till, och flackade lite med blicken mellan tjejen och de andra i rummet.

Gigi höjde på ett välformat ögonbryn och lyssnade till ursäkten som tjejen hasplade ur sig. Det här var första gången under hennes två år hos Kenley's som någon utomstående bjudit in sig till lokalen, så skylten kunde inte vara så svår att missa. Det var ganska häpnadsväckande ändå: att ingen gäst tidigare bestämt sig för att trotsa det som stod på skylten. Bra var det också för det som de anställda sysselsatte sig med skulle de äldre nog beskriva som att "synda mot Gud". Det gick emot all moral och det de stod för, de skulle knappast hämta sig efter något sådant här. Den unga kvinnan framför henne verkade vilsekommen. Det var som om Gigi kunde se sig själv i henne. Hur kvävd hon själv känt sig för ett par år sedan - innan dansen blivit hennes räddning, påbörjat hennes väg mot det fria.
"Om du säger så," nickade Gigi, trots att hon varken såg eller lät övertygad på rösten. Hon tvivlade dock på att den mörkhårige tjejen skulle springa iväg och berätta om det hon sett för någon. Det var kanske fånigt och hon borde förmodligen veta bättre, men hon gick efter sin magkänsla och det var ytterst sällan den bevisade henne fel. Utan att säga något mer snurrade hon runt för att med lätta steg återvända till Andy som väntade på henne. Hon dansade med honom tills den livade musiken ersattes av en något mer lugnare.
Då letade sig blondinens blick tillbaka till inkräktaren. Det kändes som ett lite väl hårt ord för att beskriva tjejen, och det faktum att de andra dansande personerna var fundersamma över hennes närvaro underlättade det knappast för henne. Gigi vände sig bort från Andy för att istället sträcka ut handen mot tjejen. Eftersom hon ändå var där så kunde hon ju alltid visa vad hon gick för.