Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

wolfy


Namn: Ederiel
Ålder: Ser ut som 19
Art: Fallen ängel
Bakgrund: Ederiel har egentligen alltid varit väldigt godhjärtad, men lättlurad i en del fall. Men att numera vara fallen är något som ändrat honom lite, han hatar det och har tvingats inse att han inte har nåt annat val än att bli människa ifall han inte vill fortsätta med att inte känna något. Tidigare skulle det inte ha funnits att han skulle döda en människa, men tiden som fallen har förändrat honom. Numera är han nästan lite bitter, och mer beslutsam, på gränsen till kall. Istället för att visa något av den egentliga godhjärtade sidan av sig själv, döljer han det bakom närmast en vägg. Som ett slags skydd för att inte bli lurad igen, han blev fallen för något han blev lurad till i god tro.

Namn: Grace
Ålder: 17
Art: Människa
Övrigt: Ganska envis, ger helst inte upp förrän hon får som hon vill. Egentligen en ganska osäker själ som lätt tar illa upp, trots att hon tappert försöker låtsas som om ord inte påverkar henne så mycket. För övrigt en liten solstråle som vill vara till nytta, och som vill hjälpa alla som kan tänkas behöva hjälp.

Då var min klar

Grace tryckte tungspetsen mot gommen samtidigt som hon såg sig om. Hon hade lyckats tappa bort sin vän i folkmängden, och att hon såg ut som en vilsekommen hundvalp var en mild underdrift. Fester hade aldrig riktigt varit hennes grej vilket i och för sig kunde ha något att göra med att hon sällan var inbjuden till några. Hon var inte direkt utfryst i skolan men hon hade en väldigt liten krets vänner hon umgicks med. Liksom alla skolor så fanns det en bidrottning som styrde och ställde, och Grace hade aldrig sett öga till öga med Meredith. Hon banade sig genom folkhavet mot vardagsrummet i hopp om att Eden försvunnit iväg för att dansa, men hon kunde inte se den välbekanta rödhåriga flickan någonstans. Hon suckade och putade fundersamt med läpparna, skakade på huvudet åt några killar som både bjöd upp till dans och på dricka. Med tanke på att flaskan var öppnad så kunde hon inte direkt lita på att det inte låg något fuffens bakom. Fester som denna var aldrig oskyldiga.
"Nej, jag vill inte dansa," upprepade hon för tredje gången och gav den blonda killen en bestämd blick. Han må vara kapten över skolans fotbollslag men hon var faktiskt inte det minsta intresserad av honom eller att höra honom skryta om allt som han hade åstadkommit.

Ederiel hade fått en inbjudan till den här festen, men var föga imponerad av den. Han hade å andra sidan sett värre fester, men också en hel del bättre i sina dar. Han hade börjat i skolan med ursäkten att han var nyinflyttad, medans det egentligen bara var en enkel täckmantel. Det han egentligen ville var att komma åt något bra offer, och annars var han egentligen inte inblandad så mycket i människornas angelägenheter. Men skolor brukade vara plats för alla möjliga vilsna själar, och eftersom han åtminstone såg ut att vara i lagom ålder hade det blivit så. Och fester var ett ställe där ingen lade större märke till ifall någon försvann. Det gällde bara att hitta rätt person. Eller rätt och rätt, honom spelade det ingen större roll - men helst någon som inte skulle väcka alltför mycket uppmärksamhet. Skulle han råka ta den populäraste där skulle det definitivt bli prat. Men han trodde sig snart ha funnit en måltavla, en ung tjej som verkade se ganska vilsen ut. Han kunde kanske till och med vinna några poäng redan från början med tanke på den där andra som verkade försöka tränga sig på henne. Han styrde stegen ditåt, vilade blicken på den blonde killen.
"Hörde du henne inte?", sade han kort men lugnt, han hade nästan alltid som ett iskallt lugn över sig vad det än gällde numera.

Plötsligt spred sig kalla kårar genom hennes kropp. Hon vände upp blicken till en kille hon aldrig sett förut, som hade dykt upp vid hennes sida med blicken fäst på Scott. Hon vände blicken till fotbollslagets kapten som aningen nervöst harklade sig, rätade därefter på sig och gick därifrån. Det var sällan man såg honom mållös så det var nästan skrattretande att se hans snopna min. Grace vände återigen blicken till främlingen och studerade honom en stund, vågade knappt se honom i ögonen för skulle hon vara ärlig så var det något med honom som gjorde henne nervös. Först och främst såg han gudomlig ut men det var inte enbart utseendet som fick henne att nästan ramla av cykeln, utan det var något annat. Hon kunde inte riktigt sätta fingret på vad dock.
"Tack," fick hon ändå tillslut fram och log prövande. Varför han bestämt sig för att ingripa var oklart för henne men uppskattat hade det varit ändå.

Ederiel hade stadigt kvar blicken på killen tills han gick därifrån, vände först efter det blicken till flickan igen. Hon kunde nog bli ett bra offer, hon verkade inte vara den allra populäraste där och det skulle förhoppningsvis inte väcka nån uppmärksamhet ifall han fick med henne hem. Eller ifall - han hade sina "knep" och det skulle antagligen inte bli alltför svårt att få med henne på det. Han log lite emot henne, fick försöka klämma in lite värme i leendet även om det inte direkt fanns nån värme att ta av.
"Jag kan ju inte bara stå vid sidan och se på när nån annan försöker dansa med bruden man spanat in", sade han med ett höjt ögonbryn och ett litet leende. Han var visserligen väldigt rättfram men vad gjorde det? Han hade sina tricks, och skulle hon ändå bli ivägskrämd skulle det inte göra något. Då fick han helt enkelt bara leta upp någon annan. I samma stund som han hade vänt blicken till henne hade han också med lite lätt koncentration planterat lite tankar hos henne som förhoppningsvis skulle hjälpa honom på traven med att få med henne hem. Han hade faktiskt hunnit bli ganska skicklig på det där vid det här laget.

Skulle Grace vara ärlig så kände hon sig smått besvärad av hans närvaro, och kommentaren han fällde gjorde inte direkt saken bättre heller. Det var nästan så att hon önskade att han aldrig kommit fram: hon skulle hellre stå kvar där och tjafsa med Scott. Hon vände blicken mot den oerhört attraktiva killen igen, kunde inte låta bli att studera honom från topp till tå. Han utstrålade en energi och självsäkerhet hon inte sett förut. Tankarna hon haft för bara några sekunder sedan var plötsligt som bortblåsta. Hon kände sig inte längre obekväm och hon tyckte istället att han var intressant. Han måste ha en hel del fascinerande saker att berätta. Grace förstod inte hur hennes känslor och tankar kunnat ta en sådan drastisk sväng inom loppet av några minuter men det var inte något hon ville bekymra sig med att fundera på nu heller.
"Spanat in?" upprepade hon efter en stund något förvånat, det lät ju lovande.

Kanske att han skulle vara lite försiktigara med hur snabbt han planterade andra tankar. Det insåg han iallafall först efter att han gjort det, han hade haft så bråttom med att göra det att han inte tänkt så mycket på hur. Men det var bara att bättra sig. Han log återigen emot henne, fortfarande utan någon egentlig större värme i leendet.
"Ja? Det är väl inte så konstigt att man spanar in en söt brud", kommenterade han med samma leende, men nu också med ett något höjt ögonbryn. Han var svår att förklara hur han var i sitt sätt, men kontrollerad var nog det bästa han kunde åstadskomma. Åtminstone numera. Utan några känslor var det lätt att vara beräknande och planerad, att inte tappa fokus utan köra enkelriktat åt vad planen var. Vilken för tillfället var att få med sig henne. Han fortsatte plantera in lite tankar hos henne, lät dem långsamt trappas upp lite men tog det försiktigt för att inte väcka nån misstänksamhet hos henne.

Grace kunde inte hålla tillbaka ett litet fniss. Att bli uppvaktad på det här sättet, även om det råkade vara av en attraktiv främling, kändes roligt. Det var inte något som hände ofta. Inte för att hon hade känt något behov av att bli uppvaktad eller dejta någon heller, men det var oavsett en trevlig omväxling. Hon strök något förläget en slinga av sitt hår bakom örat och fuktade läpparna, smått osäker på var någonstans hon skulle fästa blicken. Det klokaste skulle väl vara att söka ögonkontakt med honom - men hon var bergsäker på att hon skulle rodna likt en tomat då. Hon hade inte sett in i hans ögon än men hon kände på sig att det skulle vara en intensiv upplevelse. Grace förstod inte hur det kom sig att hon kände och uppförde sig på det här sättet. Hade hon fått i sig något hon inte borde ha fått, trots allt?
"Och vad brukar du göra när du spanat in en söt brud?" frågade hon och sökte tillslut ögonkontakt med honom, nyfiken på hans svar.