Eredhel PRS Emma07 & wolfy

här har vi tråden Emma07

Har säkert glömt nåt i min mall men kommer förhoppningsvis på det snart isf xD


Namn: Ailred
Ras: Drakryttare
Ålder: 20
Bakgrund: Ailreds pappa var tidigare kung i ett av rikena.. Men då det blev allt mer oroligt i landet så skickade han motvilligt iväg Ailred och hans mamma när Ailred var 7 för att hålla dem i trygghet, och inte långt efter blev pappan dödad. Modern var alv, och de båda fick en fristad hos alver där dem hölls skyddade, och Ailred lärdes upp en hel del både i skrift och historia och i att kunna slåss. När han var 15 begav han sig därifrån, helt enkelt för att han ville se mer av världen men också hade han i baktankarna att försöka ta tillbaks sin faders tron. Dock stötte han en dag på något som skulle ändra mycket för honom - ett drakägg. Det här var något han bara hört legender om innan, om hur drakarna och dess ryttare hade dödats och jagats iväg eftersom de varit alltför kraftfulla. Det sägs att en drake väljer dess ryttare, att den bara kläcks för den personen som draken väljer, och Ailred blev minst sagt förvånad då ägget kläcktes. Det var nu fyra år sedan, och under de åren har han lärt sig otroligt mycket. Han har nu börjat samla ihop en armé i hopp om att kunna ta tillbaks tronen, men han håller Amethyst - draken - gömd så gott han kan tills vidare, då han är rädd för att de båda ska bli dödade annars. Själv är han numera för tillfället hos alverna och utger sig helt enkelt för att vara en vanlig halvalv, även om en del av alverna där vet hans egentliga arv.
Egenskaper: Som drakryttare är han märkt med en slags tatuering på ena överarmen, och har en del egenskaper. Han kan använda magi och relativt kraftig sådan bland annat, och har ett starkt band till draken - den ena av dem kan känna av ifall den andra är i fara och liknande.

vill du börja?

I'll try


Ailred hade hållit sig hemma de senaste dagarna, i vanliga fall vandrade han runt en hel del. Eller åtminstone rörde sig runtomkring en hel del - egentligen ägnade han den mesta av den tiden med Amethyst. Men alvbyn var hans trygga punkt med mamman där, och nu när det var dags för sommarfestivalen var det självklart att han var där - det var inget han ville missa. Alverna hade alltid rätt stort firande för det, och han tyckte alltid det var lika roligt att vara med. Som ung hade han aldrig varit det, men efter att han och mamman flytt hit så blev det ju att de var med. Samtidigt som han bott här i många år nu, så blev det aldrig riktigt som hans hem - kanske var det också därför han gäna gav sig iväg ofta. Hans mor trodde mest han hade en rastlös själ, men själv visste han med sig att det mer var att han inte trivdes med att bara sitta där och inte göra något. Han ville göra någon skillnad och det gjorde han inte med att bara sitta där och inte göra något. Men för stunden höll han sig där, festligheterna var precis påväg att börja så han hade gett sig iväg till tältet där själva festligheterna hölls.

Candra skuttade hand i hand över åkern tillsammans med Lyria. Kvinnans långa blonda hår fladdrade i luften tack vare den svaga kvällsbrisen, liksom Candras rödbruna hår gjorde. De hade träffat varandra för några år sedan, då en grupp rebeller brytit sig in till slottets fängelsehålor för att rädda slavarna som for illa hos kungen. Lyria hade varit en av de så kallade rebellerna, och hon hade tagit unga Candra under sina skyddande vingar. Den blonda kvinnan var en äldre fekvinna, och hade tillsammans med sin familj hjälpt Candra att komma upp på benen igen. Det hade inte varit en lätt väg att gå, och hon var fortfarande långt ifrån sin destination. Men hon orkade leva en dag i taget. Sommarfestivalen var verkligen en stor höjdpunkt på året - speciellt för alverna. Det var ursprungligen deras fest för att fira ljuset, värmen och hoppet som sommaren förde med sig. Men så småningom hade även andra väsen blivit tillåtna att fira sommaren tillsammans med alverna. Ingen misstyckte över att Candra var där, trots att hon var människa. Hon hade ingen aning om vilken styrka och magi hon egentligen besatt.

Ailred var redan inne i själva tältet och såg sig omkring. Där var redan fyllt av folk - mestadels alver, men också en hel del andra. Musiken var redan igång, och efter att ha tagit sig längre in i folkmassan så fick han snart syn på Aralion och gick genast fram till vännen. De båda hade lärt känna varandra efter att Ailred och mamman kommit dit och de båda hade blivit nära vänner sen dess, och han var en av de ganska få som visste vem Ailred egentligen var. Och som också stöttade honom när han diskret försökte samla ihop folk till ett uppror - visserligen startades det rätt ofta uppror men Ailred hoppades åtminstone att det inte skulle bli ett i mängden. Det borde det inte bli, med tanke på att han faktiskt också var drakryttare. Det var dock inget han avslöjat - först ville han ha samlat ihop till ett uppror och starta det innan han avslöjade sig.

Kort efter att de anlänt dansade Lyria iväg då hon fått syn på bekanta ansikten i folkmängden. Den unga kvinnan såg efter den blonda innan hon rättade till den tunna, vita klänningen hon blivit övertalad till att ha på sig innan hon började gå mot tältet. Att folk var extra intresserade av människor hade hon förstått för länge sedan, och det var inget undantag nu heller. Hon blev uppvaktad av flera killar i olika åldrar, men ingen fick henne att känna sig obekväm utan de fällde mest bara kommentarer som fick henne att roat dra på mungiporna. Tillslut stannade hon upp vid ett bord. Candra sträckte ut handen mot ett glas som hon fyllde med bål, som både doftade och smakade väldigt sött.

Ailred ägnade en bra stund åt att prata med Aralion, men då vännens flickvän dök upp beslöt han sig för att istället lämna de båda åt varandra för stunden och istället gå och leta upp något att dricka. Han borde antagligen leta upp sin mamma senare också, han hade sett henne snabbt tidigare i tältet bara, men det fick vänta tills senare. Han hade snart lyckats ta sig fram till ett bord med bål, kom fram dit intill en vacker rödhårig tjej han inte kände igen. Han log vänligt emot henne samtidigt som han hällde upp bål till sig.
"Hej. Ailred", presenterade han sig vänligt och räckte fram handen för att hälsa på henne. Han var inte särskilt framfusig av sig utan mer åt det försiktiga hållet innan han lärt känna någon.

Då någon tilltalade henne vände hon blicken mot personen i fråga. Det första hon lade märke till var hans vackra ögon. De hade samma blåa nyans som den klaraste ocean. Lite vaksam kände hon sig, övervägde att presentera sig med ett påhittat namn eftersom sannolikheten att de skulle träffa varandra igen efter festivalen var liten. Dock skakade hon av sig tanken och tog hans hand i sin. Hon ville inte gömma sig något mer.
"Candra." Snart släppte hon taget om hans hand och smuttade på den söta drinken. "Du är en alv, inte sant?" Hans öron var lite för spetsiga i hennes tycke för att han skulle kunna vara något annat.

Ailred log mjukt emot henne, drack lätt av bålet medans han såg på henne. Mycket riktigt så var hon vacker, mycket vackrare än han först trott när han sett henne bakifrån. Han skakade lite lätt på huvudet åt hennes fråga, många trodde det om honom på grund av hans utseende men det stämde bara till hälften.
"Hälften alv, hälften människa. Du är människa va?", frågade han nyfiket och lade huvudet lie på sned. Han gissade på det, men hade aldrig varit särskilt bra på sånt så kunde mycket gärna ha fel. Egentligen räknades drakryttare som en art för sig, men att han var det var långt ifrån något han gick och presenterade sig som.