PRS Emma07 & Jay

Emma07



Mall:

Namn: Gwenyth Adley (Gwen som smeknamn)
Ålder: 21 och en halv




Personlighet:
Utåtgående, trevlig, sassy as shit, tolererar inte folk som gör narr av andra bara för skoj skull. Hjälpsam.

Övrigt: Var adopterad av engelska föräldrar och har bott i England tills 3 år tillbaka innan hon flyttade till Californien och jobbar nu på en liten café nära stranden. Hon gillar att surfa på sin fritid.

Namn: Jackson (kallas Jack) Triffery
Ålder: 22
Personlighet: Jack säger ofta vad han tycker och tänker, vad det än handlar om. Han kan väl vara lite speciell på ett sätt, han är inte rädd för att fråga vad som helst.
Övrigt: Växte upp in the ocean

Med så länge som Gwenyth har bott i Californien så har hon aldrig varit med så mycket folk som det var nu. Och det var ändå fucking 5 minuter till stängningsdags!
Med hennes fakaste leende gick Gwenyth brd till bord städandes och tog turisters beställningar för att det amerikanska service idealet var skit.

Men som tur var lugnade sig tillräckligt så att de vågade att börja stänga. Med en trött suck tog Gwenyth sin väska med sin våtdräkt och sprang ner till stranden med sin bräda i hand.
Havet var i perfekt skick inte för galet och inte för lugnt. Det var paradiset.

Jackson var iväg en sväng, mest bara för att han ville vara ifred för en stund och tänka. Vilket han verkligen behövde, för ifall dem skulle genomföra vad de höll på att planera behövde han vara helt säker på sin sak. För ifall de nu verkligen skulle försöka störta Triton, så var det minst sagt en farlig sak.

Med de fräscha havs vinden i håret och vattnet om kring henne. Hon gled hon över ytan av de orange färgade vattnet som speglades ifrån solen. Men en skarp sväng och hon föll. Hårt.
Ner under ytan kom hon, normalt skulle det vara okej, hon skulle bara kunna simma upp på ytan.
Men med tanken om de olika irriterande kunderna som var i caféet idag och den 3 års långa relationen som nyligen har tagit slut, så kändes det inte alls illa att bara försvinna från denna jords yta.

Jackson hörde ljuden ifrån hur någon föll i vattnet, uppenbarligen hade han varit närmare ytan än vad han själv riktigt haft koll på. Han tvekade några sekunder och såg på tvåbeningen som sjönk allt längre ner, utgick ifrån att hon måste vara avsvimmad eller något eftersom hon inte försökte ta sig upp. Med en suck simmade han fram, lade en stark arm kring hennes midja och drog med henne upp till surfbrädan igen.

Hon var typ ur det helt innan hon kände armar runt henne. Och ljuset vid ytan började lysa starkare och starkare igen. När de kom till ytan drog Gwenyth in ett skarpt andetag innan hon började spy upp vatten.
I chock kollade hon mot personen med armarna om henne undrande medans hon hämtade andan.
"V-vem är du?!" utbrast hon till slut genom hostig röst.

Jackson hjälpte henne till brädan så att hon skulle kunna vila sig mot den, men fortfarande med en arm om hennes midja då han inte visste ifall hon skulle kunna hålla sig flytande själv.
"Är du okej?", frågade han, såg sig snabbt omkring. Dem var en bra bit ifrån stranden och det skulle bli riktigt svårt att förklara vart han hade kommit ifrån.
"Jackson", presenterade han sig bara.

"J-jag mår bra, bara trött tror jag," svarade hon med ett svagt leende och drog sig själv upp sittandes på brädan.
"Gwenyth, men folk kallar mig bara Gwen oftast," skrattade hon ut smått klart fortfarande fruktansvärt trött.
Hon kollade sedan upp och märkte hur långt de två var och kollade sedan ner på Jackson undrande.
"Jag såg ingen vara så här långt ute, när jag surfade ut hit," började hon innan hon sträckte ut en hand för att erbjuda att han skulle sätta sig med på brädan, "hur kom du hit ut så fort?" frågade hon till slut.

Jackson nickade lite.
"Ge dig inte ut och surfa nästa gång du är så trött", sade han med ett snett leende. Som han trott så dröjde det inte heller lång tid förräns hon ifrågasatte vad han gjorde här, vilket kanske inte var så konstigt. Han ryckte lätt på axlarna.
"Jag var redan här", sade han ärligt, tvekade lätt då hon erbjöd honom plats på brädan. Han skulla antagligen skrämma henne rejält.
Men det hade också varit väldigt roligt att se hennes reaktion.
Så med en kort nick satte han sig smidigt upp på brädan, avslöjade den silverfärgade, glänsande och fjälliga fenan han hade istället för ben.