PRS Medi och Emma07 Vampire

Här är tråden Medi

Min mall:
Namn: Matthew
Kön: Man
Ålder: Ser ut som runt 20, är egentligen född sent 1800-tal
Ras: Vampyr
Utseende: Brunt, något lockigt hår, hasselnötsbruna ögon. Något över medellång, ganska muskulös.
Bakgrund/personlighet: Matthews uppväxt var till en början rätt bra. Han var den förstfödda sonen till en greve och hans fru, och fostrades till att bli nästa greve. Han hade också en något yngre bror. Ett liv han trivdes med, förutom att han och fadern ibland kunde ha svårt att komma överens. Fadern var mer konservativ och Matthew var alldeles för nytänkande enligt faderns smak. När Matthew var 14 år gick hans mamma hastigt bort - hon och de två barnen var ute och red när hennes häst blev skrämd och hon föll riktigt illa. När Matthew sedan var 19 år och något av en populär ungkarl bland kvinnorna i bygden, rök han och hans far ihop i ett rejält gräl som slutade med att Matthew gav sig iväg från sitt hem. Han gav sig iväg till närmsta storstad, där han relativt snabbt blev omvandlad. Han hatade det med en gång, och ännu så många år senare så hatar han och skäms för vad han är. Hans uppfostran har satt sina spår - han är något av en väluppfostrad gentleman, och är väldigt omtänksam av sig.

(skriver ingen mall)

Alice klev in på baren och drog blygsamt undan en lock av det mörka röda håret och spanade runt. För ett ögonblick slöt hon de intensiva gröna ögonen och suckade av lättnad.Inte så fullt som hon hade trott. Snabbt gick hon fram till bardisken och log.
"Kan man få en mojito?" Hon visade sitt lägg och gav sedan en sedel. Tog sedan drinken och satte sig längst bak i ett hör där hon hade uppsikt över hela lokalen. Hon avskydde när hon inte hade kontroll över något. Det gjorde henne närvös. Försiktigt drack hon ur glaset och slöt ögonen. Tänkte på året från barnhemmet och bet ihop de målade läpparna. Hon hade aldrig varit emotionellt stark runt den här tiden.
"Skål då" Hon höjde glaset mot taket och drack sedan.

Matthew klev in på baren, hade mestadels gett sig dit bara av den enkla anledningen att han inte hade mycket bättre för sig. Så han kunde ju lika gärna roa sig något och ge sig dit. Han såg runt lite, baren var väl ungefär halvfull - eller halvtom, berodde väl på hur man såg på saken. Han gick fram och beställde en drink, fick snabbt den och såg runt i salen igen. Blicken fastnade vid en tjej som satt längst in i rummet och han styrde stegen dit.
"Hej. Kan jag sitta här?", frågade han vänligt.

Hon såg upp nästan rädd.
"Ömm" Hon såg sig om och såg ett tomt bord längre bort och såg sedan på mannen igen. Trots det dunkla ljuset såg hon mannens ansikte och nickade kort.
"Varför inte." Hon såg sedan ner i sitt glas med sorgsna ögon. satte händerna om sitt glas och vågade inte se upp.

Matthew log vänligt emot kvinnan, slog sig ner bredvid henne. Hon verkade ganska tyst eller så, men han gissade att hon kanske bara var blyg.
"Matthew. Vad heter du?", presenterade han sig nyfiket.

Hon kände av hans kropp när han slog sig ner vid henne. Blev förskräckt och makade sig åt sidan.
"Julie" Ljög hon och såg bort och lade handen över glaset.

Matthew såg tyst på henne, uppenbarligen verkade hon nästan rädd för honom. På ett vis gjorde hon väl rätt i det, med tanke på vad han egentligen var, men han hade inte alls tankar på något sånt idag.
"Om du inte vill ha mig här så säg det, så kan jag gå igen", sade han vänligt, uppenbarligen verkade hon inte särskilt förtjust i att han satt där.
"Du behöver inte vara rädd för mig", sade han snällt.

"Nej det är bara.." Hon såg upp med tårar i ögonen och svarta ränder från sminket som runnit.
"Jag vet inte hur jag ska börja." Hon svalde.
"Sitt du och håll mig sällskap jag behöver det." Hon torkade bort tårarna och flyttade handen från glaset medan hon lutade sig tillbaka.

Matthew såg på henne, uppenbarligen var det något mer med henne än att hon var rädd med tanke på tårarna i hennes ögon.
"Hey vad är det?", frågade han mjukt, ville lägga en arm om henne för att ge lite stöd men visste inte riktigt om hon bara skulle bli ännu mer rädd av det.

"Mina fär'ldrar dog runt den här tiden när jag var liten." Hon såg ner och skakade på huvudet.
"Jag minns inte det men jag blir alltid så ledsen. Jag har alltid varit ensam och det har påverkat mig så mycket." Hon drack upp och sköt fram glaset och vände sig mot honom.
"Och varför är du här?"