Förmågan att dansa med Pirater (PRS)

Rollspel mellan LadyGhoost & Vildvittra

Namn: Jane Britadotter
Ålder: 20 år
Kön: Kvinna
Utseende:

Titel: Tjänarinna/Älskarinna
Bakgrund: Föddes på slottet av en älskarinna vid namn Brita och någon okänd adelsherre.
Även om hennes hårfärg och utseende pekar på en viss adelsman (Erik Leijonhufvud) så har hon inte blivit erkänd.
Modern är död sedan några år tillbaka.
Från hon var 9 år har hon tränats till att bli tjänarinna, gavs vid 14 år bort till Lien.
Har sedan dess inte enbart blivit tjänarinna då deras vänskap utvecklades och mer än det.
Övrigt:

Namn: Lien Von House (Hahahahah had to)
Ålder: 23
Kön: Kvinna
Utseende:
Titel: Prinsessa/ drottning
Bakgrund: Äldsta barnet, men tronen kommer gå till hennes lillebror, James 7 år gammal. De är halvsyskon. Hennes mor blev mördad, och henens far gifte om sig. Hennes nya mor såg hur omtyckt hon var och var rädd att hon skulle bli mer omtyckt än James, och valde att gifta bort henne. Lien var inte alls nöjd med det, med hon hade inget val, och blir därför bortgift till en man som heter Joffrey, en kung som är dubbelt så gammal som henne.

Jane stod i köket och dukade en bricka med frukost till henne och Lien. Eller rent officiellt var den egentligen var den till Lien, men hon brukade ta på lite extra så även hon kunde ta. Tjänarnas gröt tilltalade inte henne precis.
Det sista hon gjorde var att hälla upp två koppar med rykande te och bar sedan brickan upp till hennes rum. Det var samma rutin som alltid och hon trivdes med det, hon kunde haft det värre.
"God Morgon." ler hon och knackar på. Hon ställer brickan på ett bord, stänger dörren bakom sig och drar isär de tjocka gardinerna så morgonsolen kunde skina in.
"Sovit gott?" frågar hon sedan och ger kvinnan en puss på kinden.
Kvinnan som hon hade världens konstigaste förhållande till. Dels så i praktiken ägde Lien henne, hon var även tjänarinna, hade även utvecklats till älskarinna och på allt detta var de vänner.

Lien hörde stegen innan dörren öppnades och hon visste att det var Jane, för att det alltid var Jane. Inte för att hon misstyckte, verkligen inte, snarare tvärt om. Hon var glad att det var Jane och ingen annan som var hennes tjänare, men kanske hade livet varit enklare om det varit någon annan, då hade allt det hon kände inte funnits. Förvisso gillade hon vad hon kände men ändå. Hon slöt ögonen när gardinerna öppnades och snart kände hon de mjuka läpparna emot sin kind innan hon drog täcket över huvudet.
"Nej, jag har inte sovit alls" muttrade hon trött "Tankarna på bröllopet håller mig vaken"
Det var inga glada tankar, och de irriterade henne, mesta dels för att de förhindrade hennes liv, hon sov inte, åt knappt, och hade inte lust till något. självklart var det bara Jane som visste om det, för utanför sovrumsdörrarna låtsades hon som att allt var bra. Något hon var tvungen till, något som tog än mer på hennes krafter, och hon tog en kaka ifrån brickan in under täcket innan hon suckade och började långsamt äta på den.

Jane såg medkännande på henne, hon hade gjort vad som helst för att hjälpa Lien men det var inget hon kunde göra något åt.
Det var bra att hon tog en kaka i alla fall, bättre än inget.
"Jag förstår, önskar bara att jag kunde göra något åt det." svarar hon lågt och drar tillbaka de tunnare gardinerna så inte solen skulle bli så stark.
Sedan kryper hon försiktigt ner under täcket vid henne och lägger sina armar om henne.
"Det är bara så fel särskilt att du inte har ett val i frågan, det är ditt liv och framtid." mumlar hon och lägger huvudet mot hennes.
Det var i och fr sig så Janes liv var. Men hon var ju född till det, född till att tillhöra någon annan och lyda andra. Sedan hade hon haft tur i att tillhöra Lien och fick bara stå ut med kungen och drottningens order och slag om hon inte lydde.
"Jag följer med dig i alla fall." mumlar hon och kysser kvinnans nacke.

Lien mötte Jane's blick och försökte ge henne någon form av leende, visa att hon uppskattade det.
"Jag vet, men så länge du inte har magiska krafter som kan hindra min styvmor ifrån att giftabort mig tror jag inte du kan göra något" sa hon enkelt och log sedan när hon kände Jane's armar runt sig, det fick henne att känna sig bättre till mods, det skulle inte lösa något, men ändå.
"Det är hur det är att vara prinsessa, hade jag varit man hade det här aldrig hänt" muttrade hon, normalt så var hon inte missnöjd med att vara kvinna, men i sånna här fall så var hon missnöjd över det.
"Det är det enda som är bra med det här, jag slipper vara ensamW" sa hon och tog Jane's hand.

"Tänk om jag är häxa och vi inte har en aning om det ligger i släkten." flinar hon för att försöka få Lien att tänka på annat. Släkt och släkt, Jane hade inte så mycket till sådan. Eller hennes mor Brita hade varit älskarinna åt bland annat Liens far och andra adelsmän som besökte slottet. På gatan kallades det för hora, men här för älskarinna, lite finare. Så Jane hade en rad med halvsyskon som vissa jobbade här, andra var gifta och andra bortflugna på annat vis. Jane hade ingen aning. Sedan kom det till hennes far, inte för att någon hade erkänt henne. Men det fanns en man Erik Leijonhufvud som hon var så lik att det inte kunde råda någon tvekan och han hade ju också barn, så en bunt med halvsyskon är med.
Men för de flesta var hon väl en av alla de oäktingar som inte borde få komma till liv.
"Hade du varit man hade du ärvt tronen." kommenterade Jane, då Lien faktiskt var äldst.
"När kommer de?" frågar hon sen och syftar på Joffrey och hans följe. Sedan kysser hon sakta Liens hand, upp längst armen och sedan hennes mun. Det brukade få henne att glömma för tillfället och Jane ville få henne att må bra, slappna av åtminstone under deras akt i sängen.

"Om du är en häxa, så tycker jag att du skall ta reda på det snarast. Det kan göra våra liv bättre" sa hon roat till Jane. Hon trodde inte på häxor och liknande, men ibland gillade hon att få drömma, älskade det till och med, och en häxa just nu hade varit väldigt praktiskt.
"Jag hade fått ärva tronen nu med, om min far inte gift om sig, och hans mor velat se James på tronen" muttrade hon. Det hade varit faderns plan för henne, innan styvmodern kommit in i bilden. Hon var inte bitter över att hennes far gift om sig och blivit lycklig, hon var dock bitter över hur allt ändrats.
"Senare idag, om allt går som planerat" sa hon och önskade att Joffrey och hans följe skulle gå under på vägen, men hon han knappt tänka på det innan hon kände Jane's läppar emot sin hud och hon var just på väg att ge ifrån sig ett lågt stön när det knackade på dörren.
"Ers höghet, er fader önskar se er snarast" sa vakten.
"Meddela honom att jag kommer när jag är anträffbar" svarade hon och såg på Jane och lät sina läppar nudda hennes lätt innan hon tvingade sig själv upp ur sängen för att börja göra sig i ordning.

Jane svor vid knackningen och med en suck tog även hon sig upp. Hon som hade tänkt sig något annat, men vad hade man förväntat sig? Den stora dagen var här och Joffrey skulle snart komma.
Jane bäddar sängen och drar upp gardinerna. Hon dricker sitt te och tar den andra tekoppen till Lien för att hjälpa henne på med kläderna och fixa frisyren.
"Om folk bara ville sluta att bestämma allt vi ska göra så skulle det bli så mycket bättre." muttrar hon medans hon drar borsten genom Liens långa hår.
Om Lien bara ärvt tronen skulle det bli bättre för då skulle hon kunna få bestämma över deras liv. Nu fick Jane bara följa med som på köpet. Inte för hon hade något emot det då Lien var den enda hon hade i världen, men ändå.
Snart är hon klar med klänningen och frisyren så Lien var redo att möta sin fader.

Lien delade känslan av sucken som Jane yttrade, hon hade föredragit att aldrig stiga upp, inte endast för att hon hade Jane som sällskap, utan också för att det fick verkligheten att komma tillbaka, och närmare. Men det var oundvikligt, de kunde inte stanna i sängen hela dagen, hur mycket hon än hade önskat att de kunde.
"Om det var sant så hade livet sannerligen varit mycket bättre. Det må vara ett hårt arbete, men jag avundas bönderna som lever bortanför staden, till en viss del" Hon hade aldrig jobbat på en bondgård, aldrig jobbat med fysiskt arbeta alls, men hon visste att det var tufft och att bönderna inte var sina egna, utan livegna. Men de kunde åtminstone leva med den de ville, så länge de utförde de arbete som krävdes av dem. Men det var ännu en hopplös dröm och Lien såg på sin spegelbild innan hon suckade, hon såg alltid lika perfekt ut, Jane gjorde ett bra jobb, men hennes yttre matchade inte hennes inre. Hon reste sig upp och lämnade rummet utan ett ord, och snart eskorterade vakterna henne till hennes fars rum, som om hon inte kunde gå dit själv. Med en knackning öppnade hon dörren och mötte leende sin far som tog henne i sin famn, och hon gav honom ett väl inövat, men så falks leende.
"God dag far"
"God dag lilla sessan" sa han och de satte sig ner. "Jag ville gå över dagen med dig, stor dag trotts allt"
"Självklart far" sa hon då hennes far placerade pappren på bordet och började gå igenom allt som hon måste veta, och redan visste, medan hon lyssnade och svarade på alla hans frågor.