A different world [Prs]

Här är tråden jagärjag

Okej, I am a lazy person. So jag tar en av mina favorit karaktärer ifrån Fallout 4, och utgår ifrån honom, hope you will live with that.

Mall:
Namn: John Hancock
Ålder: Well old, because he is a ghoul. Men ser ut att vara runt 30.
Utseende:
"Ras": Ghoul
Familj: Biologiska döda. Men han har en gammal vän, som är en synth (robot människa) vid namn Nick som han ser som en bror, och en hund vid namn Dogmeat.
Personlighet: Rollas fram
Gäng: Han har byggt en liten stad som heter Goodneighbor, där människor som inte passar in någon annanstans är välkomna. Många olika raser bor där, men också många missbrukare och snudd till galna människor.
Bakgrund: Rollas fram
Vapen: Pistol och en kniv
Övrigt: Använder ofta droger.

Om det är något är det bara att fråga.

Namn: Leah Brown
Ålder: 25
Utseende: Leah har långt mörkt och lockigt hår som går ner till brösten. Hon är runt 1.65 cm lång och har en ganska späd kropp. Hon har mörka ögon och markerade kindben.

Familj: Leah har sin syster som är ett par år yngre. Både hennes mamma och pappa är döda. Hon och hennes syster är dock väldigt nära varandra och håller varandra bakom ryggen vad som än händer.

Gäng: Leah har varit med i ett gäng länge men just nu är hon inte med i något, hon är utstött och vill hamna någonstans där hon kan passa in.

Vapen: hon har en kniv men gillar inte att använda det, så hon använder det bara som självförsvar.

John hade slängt upp fötterna på skrivbordet, lutandes bakåt i sin stol, samtidigt som röken lämnade hans läppar. Dogmeat vilade vid hans sida och han klappade sporadiskt hunden som var nöjd med den tillgivenhet den fick. Nick låg utsprid över soffan, hummandes en melodi som var okänd för honom, men han frågade inte. Synthen var äldre än vad han var, så han mindes mer ifrån den gamla världen, så chansen att melodin var därifrån var stor, och då skulle den vara okänd för honom ändå.
"Vill du ha?" frågade han istället samtidigt som han placerade Jet mellan sina läppar och tog ett djupt andetag. Drogen hade inte lika stor effekt på honom längre, inte efter alla år, men det korta ruset var alltid till hans belåtenhet.
"Det har ingen effekt på mig, så det skulle vara bortkastat" svarade Nick utan att se på honom.
"Rökning har ingen effekt på dig heller, ändå röker du"
Nick kollade på cigaretten i sin hand, medan han placerade den mellan sina läppar.
"Sant, men det beror på att den riktiga Nick rökte, så jag antar att det finns i min programmering" svarade Nick och John nickade endast, men sa inget mer, utan tog ett djupt andetag och andades in resten av drogen innan han slöt ögonen och fortsatte lyssna till Nick's avslappnade nynnande.

Leah svalde hårt och såg sig runt. Egentligen hade hon bara vandrat runt för att hitta någonstans hon kunde få mat, sen hon blev utfryst och utkastad från det andra gänget hade Hon och hennes syster inte haft någonstans att ta vägen. Leah hade blivit utslängd eftersom hon hade varit för rebellisk och inte följt de stränga normer som fanns inom den gruppen hon befann sig i. Hennes syster hade dock inte blivit utkastad men vägrade stanna utan sin syster. Hon såg några människor och började gå dit med sin syster efter sig, där kanske de kunde få mat. Eftersom de inte ätit på flera dagar började hungern komma ifatt och det gjorde att de båda börjat tappa energin. Hon visste dock att hon skulle råka illa ut om hon bara tog mat utan hon var tvungen att fråga, det hade hon lärt sig den hårda vägen efter att ha stulit mat en gång och det kommer hon aldrig göra om. Leah såg en dörr där det lös innanför, dörren som ledde till huset där John satt. Där kanske hon kunde få något att äta. Hon gick försiktigt fram med sin yngre syster efter sig och knackade på dörren och svalde hårt. Vad skulle hon ens säga? "Hej kan jag få lite mat för jag är utstött". Men vad hon skulle säga fick hon väl lista ut under tiden, det var vad hon brukade göra och blev det bråk hade hon alltid sin kniv nerstucken i ena stöveln för att lätt kunna komma åt den. Hon skulle göra allt för att skydda sin syster, hennes syster var allt hon hade kvar och Leah skyddade henne med näbbar och klor om det så skulle ta livet av henne själv.

John svor nästan till när det knackade, inte för att han inte var van, seendes att många av de som bodde i staden besökte honom av olika anledningar. Han var trotts allt deras borgmästare, en titel han inte valt, men som folk givit honom. Dogmeat reste på sig och såg emot dörren, han skällde inte men han var på sin vakt. Nick kollade inte ens dit, och hade John inte vetat bättre så hade han trott att mannen sov. Men då Nick var en synth behövde han inte sömn som människor. På något ostadiga ben, åtminstone för en sekund reste sig John upp, med handen på kniven. Trotts att de flesta uppskattade honom, och endast kom till honom för råd, eller andra saker fanns det de som ogillade honom av olika anledningar. Oftast för att han välkomnade alla till deras stad, något han som såg som självklart. Tillskillnad ifrån andra ställen runt om i världen var Goodneighbor till för alla, särskilt de som inte platsade i andra samhällen. Dogmeat följde honom medan han gick emot dörren, vakande och John höjde handen medan han öppnade dörren, för att antingen hindra hunden ifrån att anfalla, eller skicka honom på personen, beroende på vem det var. När han öppnade stod två okända kvinnor där, och han gissade att de var nya. Han signalerade åt Dogmeat att sätta sig ner och schäfern gjorde detta, viftandes på svansen medan Hancock lutade sig emot dörrkarmen.
"Vad kan jag hjälpa dig med, sister?" frågade han, kallandes de flesta i staden sister or brother, då de alla var utstötta, och blivit någon form av konstig familj, även om han inte såg dem som sin familj.

Det dröjde inte länge förrän dörren öppnades och där stod en man och en stor hund. Leah granskade mannen som kom till dörren lätt innan hon vände ner blicken mot hunden som hon gav ett litet leende, den var söt men såg ändå respektingivande ut. Det påminde henne om när hon var yngre och när hennes föräldrar levde och de hade en hund. Inte en stor schäfer utan en mindre terrier. Men det var ett minne som fick henne att känna glädje.
- jag är verkligen ledsen att jag stör men det är såhär att jag och min syster har gått runt helt på måfå och har inte ätit på kanske 4 dagar. Jag lyckades få oss utstötta ur vårt gamla gäng och vi har inte riktigt någonstans att ta vägen sa hon med ett försiktigt leende.
- Dessutom skulle min syster behöva hjälp med en skada sa Leahs syster och drog upp Leahs ärm på tröjan där ett djupt sår med torkat blod syntes, ett sår som skulle behöva läggas om. Leah drog hastigt till sig sin arm och drog ner tröjan igen för att täcka såret.
- Lägg av Sandra, det är inte så allvarligt sa hon lågt och vände upp blicken till mannen igen.

John såg på de båda kvinnorna, det var ingen ovanlig förfrågan, och ingen han direkt tog illa vid sig av. Han undrade hur kvinnan hade fått dem utstötta ur det gamla gänget men frågade inte. De flesta här hade lyckats med något liknande av olika anledningar.
"Nick, kan du ficka fram lite mat och ringa över Doktor Amari" ropade han och även om Nick inte svarade så visste han att mannen skulle göra som han bad. John såg på de båda syskonen, och fann deras beteende typiskt syskon.
"Kom in" sa han endast och öppnade dörren mer och släppte in dem innan han visade att de kunde följa efter honom till sitt kontor. Dogmeat följde vid hans sida och Hancock klappade hunden som genast viftade på svansen.
"Här" sa Nick och John vände sig om emot mannen och log emot honom, Nick log tillbaka.
"Han är inte så farlig som han ser ut" sa John och pekade på Nick, som hade delar av ansiktet som saknade skin, och visade robotdelar under. "Bara ta för er av maten så är doktorn här när som helst"
Han pekade på maten som Nick ställt fram innan han satte sig på stolen igen och slängde upp fötterna på skrivbordet, och Nick la sig åter på soffan.

Leah log tacksamt.
- det betyder mycket att ni hjälper oss trots att vi egentligen inte hör hemma någonstans sa hon och lät sin syster äta av maten. Hon själv tog också lite av maten och åt. Hennes mage som varit helt tom började äntligen fyllas med mat.
- Jag heter Leah föresten och detta är min yngre syster Sandra sa hon och såg på de båda männen. Hennes systers blick hade dock fastnat på Nick, i deras gamla gäng hade det endast funnits människor och hon hade alltså aldrig sett någon som var delvis robot. Leah slog lätt till sin syster i bakhuvudet.
- Snälla Sandra, det är oartigt att stirra sa hon lågt men irriterat till sin syster innan hon vände sig mot Nick.
- Jag ber om ursäkt, där vi kommer ifrån levde bara människor, där var det bara sagor man berättade för barnen för att skrämma dem om robotar och ghouls och sånt. De i gruppen ansåg att människor var de finaste och de andra var under oss så därför är min syster bara nyfiken sa ho som en enkel förklaring medan hennes syster med en rodnad såg ner i bordet.

"Well Goodneighbor's of the people, for the people. Så vi hjälper de flesta som kommer hit. Och man hör hemma där man känner att man hör hemma" sa John medan han slöt ögonen. "Och hör man inte hemma någonstans, så bygger man något nytt, så man kan höra hemma någonstans"
Han hade byggt staden för honom och alla andra som inte hörde hemma någonstans, för alla som världen hade vänt ryggen.
"Trevligt att träffas, jag är John, det där är Nick, och såg Dogmeat" la han till när hunden gjorde ett läte, besviken över att ha blivit bortglömd.
"Hon är långt ifrån den första, så inget att be om ursäkt för miss. Jag är inte direkt någon skönhet nu när jag börjar falla isär" sa Nick skämtsamt och John öppnade ett öga och såg på sin bror, men sa inget utan vände sig om emot Leah.
"Well här är vi långt ifrån endast människor, så ni kommer nog få se det ena och andra här" sa han enkelt samtidigt som Amari kom in i huset.
"Vem är det den här gången?" frågade hon och såg på John.
"Inte är det jag iallafall" svarade han och nickade sedan åt den yngre av systrarna och Amari såg på henne.
"Så vad kan jag hjälpa dig med?" frågade hon med ett leende.

Leah log svagt när hon hörde Nick prata. Tänk att de var så avslappnade här, det var verkligen sjukt annorlunda än i det gänget hon varit född i. Hon vände blicken mot hunden och gav den en mjuk klapp på huvudet, saknade sin egen hund när hon såg på honom. När hon hörde vad John sa så nickade hon för sig själv, allt han sa stämde ju, om du inte hörde hemma någonstans så får man börja om på noll helt enkelt och det var vad hon och Sandra borde göra. Hon hörde hur någon kom in i rummet och bet sig löst i läppen när hon såg en kvinna komma in i rummet, hon hatade att be om hjälp och definitivt när hon blivit sårad och inte kunde göra något.
- det är inget stort, bara en liten skråma sa hon lågt. Hennes syster höjde ögonbrynet och himlade lätt med ögonen.
- Du har klagat på att det gör ont i kanske en vecka nu, så du behöver hjälp sa Sandra och drog ännu en gång upp ärmen på Leahs tröja och visade kvinnan.
- Hon blev skuren med en ganska smutsig kniv för kanske en vecka sen la Sandra till och såg oroligt på kvinnan.