A War Between Us [PRS]

Detta är ett rollspel mellan mig och rollspelargärna.

Du kan skapa din mall så klistrar jag in båda här när de är färdiga

Well I am going to cheat a bit, taking an already existing character, as a base, change him as I wish and then play him differently from the original.

Min mall:
Namn: Corvo Attano
Ålder: 30
Kön: Man
Utseende:
Ras: Född människa, blivit magiker ish.
Backgrund: Corvo föddes som människa, levde ett standard liv, utbildade sig, arbetade, träffade en kvinna han gifte sig med, de fick en dotter, levde lyckliga tills familjen blev anklagade för att vara icke mänskliga. De arresterades och separerades. Efter ett år fängslad fick Corvo reda på att frun och dottern dött, men inte mer än så. Utom sig av sorg vände sig Corvo till the outsider, en gud som är fördömd av människorna, förbjuden att dyrka. Corvo tog hans märke, vilket gav honom magiska-ish krafter. Med dessa flydde Corvo efter att ha dödat de som stod i hans väg. Han blev efterlyst men har hållit sig undan lagen i cirka två år, och man söker inte lika intensivt efter honom. Han bär the Outsiders märke på vänster handen och måste alltid dölja det, och bär därför handskar.
Personlighet: Tystlåten, bitter på människorna, aningen vänligare emot de andra raserna, ensam varg som inte vill släppa människor nära inpå, rädd att förlora dem igen. Men en rättvis godhjärtad person, som bär en hård och kall mask.
Familj: Döda
Övrigt: Förutom magin-ish använder sig Corvo av ett armborst och svärd ifall det är behövligt. Han har valt att arbeta som lönnmördare, specialiserad främst på människor.




Namn: Leah
Art: alv
Utseende: Leah har en alvs ståtliga utseende med en aura som nästan lyser om henne. Hon har långt mörkt hår som går en bra bit ner på ryggen och som hon oftast har i en fläta på ryggen för att det inte ska vara ivägen. Hon och hennes folk håller främst till i skogen och Leah klär sig främst i jordnära färger såsom grönt. Hon har ett ganska markerat ansikte med tydliga kindben och mörka nästan mystiska ögon och har ett väldigt varmt leende.

Bakgrund: hennes pappa är en av de högt uppsatta ledarna i deras "klan" eller grupp vilket gör att även hon blir en väldigt respekterad tjej. Hon har ända sen hon var liten älskat äventyr och att gå i skogen trots att hennes föräldrar inte tyckte om henne. Det var inte förrän hon gick runt i skogen när hon var runt 7 och såg sin egen mamma bli dödad av en människa som hon blev mer försiktig och dessutom började bära kniv på sig för att kunna försvara sig själv ifall något skulle hända henne. Sen hennes mamma dog har hennes pappa dock blivit oerhört överbeskyddande över henne och vill inte att hon går runt i skogen utan att någon följer med vilket har gjort att hon skaffat en väldigt bra vän som alltid följer med henne på promenader och han är utrustad med en pil och båge som hennes pappa gett honom för att kunna skydda sin dotter. Hennes nyfikenhet har dock inte försvunnit helt och hon smyger ibland fortfarande ut ensam när hennes pappa inte ser. Hennes mamma lärde henne mycket om stjärnor och rymden och dessutom om olika växter och deras läkekraft vilket har gjort att hon är den som främst tar hand om alla skadade. Alverna är ett fredligt folk vilket innebär att de försöker hålla sig borta från alla strider och liknande och är endast våldsamma när någon tar sig in på deras territorium.

Familj: den enda levande är hennes pappa.

Övrigt: då hennes pappa varit så strikt med var hon får gå och liknande så har hon aldrig sett något annat folk än alver och den människan som dödade hennes mor vars ansikte hon inte minns.

Namn: Leah
Art: alv
Utseende: Leah har en alvs ståtliga utseende med en aura som nästan lyser om henne. Hon har långt mörkt hår som går en bra bit ner på ryggen och som hon oftast har i en fläta på ryggen för att det inte ska vara ivägen. Hon och hennes folk håller främst till i skogen och Leah klär sig främst i jordnära färger såsom grönt. Hon har ett ganska markerat ansikte med tydliga kindben och mörka nästan mystiska ögon och har ett väldigt varmt leende.

Bakgrund: hennes pappa är en av de högt uppsatta ledarna i deras "klan" eller grupp vilket gör att även hon blir en väldigt respekterad tjej. Hon har ända sen hon var liten älskat äventyr och att gå i skogen trots att hennes föräldrar inte tyckte om henne. Det var inte förrän hon gick runt i skogen när hon var runt 7 och såg sin egen mamma bli dödad av en människa som hon blev mer försiktig och dessutom började bära kniv på sig för att kunna försvara sig själv ifall något skulle hända henne. Sen hennes mamma dog har hennes pappa dock blivit oerhört överbeskyddande över henne och vill inte att hon går runt i skogen utan att någon följer med vilket har gjort att hon skaffat en väldigt bra vän som alltid följer med henne på promenader och han är utrustad med en pil och båge som hennes pappa gett honom för att kunna skydda sin dotter. Hennes nyfikenhet har dock inte försvunnit helt och hon smyger ibland fortfarande ut ensam när hennes pappa inte ser. Hennes mamma lärde henne mycket om stjärnor och rymden och dessutom om olika växter och deras läkekraft vilket har gjort att hon är den som främst tar hand om alla skadade. Alverna är ett fredligt folk vilket innebär att de försöker hålla sig borta från alla strider och liknande och är endast våldsamma när någon tar sig in på deras territorium.

Familj: den enda levande är hennes pappa.

Övrigt: då hennes pappa varit så strikt med var hon får gå och liknande så har hon aldrig sett något annat folk än alver och den människan som dödade hennes mor vars ansikte hon inte minns.

Corvo såg ner på pappret han höll i handen, ett anonymt brev med instruktioner och pengar, vid det här laget var det inget som förvånade honom. Första gången han funnit ett brev liggandes vid en av The Outsider's shrines, hade han blivit förvånad, men allteftersom tiden gick, blev det vardag. Det var förvisso ovanligare än att människor sökte upp honom, mer rädda att gå nära the shrines, än honom. Men efter att ha placerat några ben för att göra guden nöjd avlägsnade han sig med brevet i hand.

Corvo studerade kartan som låg utbredd på bordet, det var inte ovanligt att han fick uppdrag som förde honom till andra städer, och heller inget han var missnöjd med, men det här visade sig bli en längre resa än vanligt. Han beräknade att han skulle vara borta minst en vecka, beroende på hur svårt det skulle vara att hitta sitt offer. Han hade inte besökt Karnaca sedan han var barn. Efter att ha sparat vad han kunnat hade han lämnat staden för att studera, och han hade inte saknat den blåsiga, sandiga kuststaden, men han vek ihop kartan, och sköt minnena åt sidan.

Den svarta hästen väntade tålmodigt på att han skulle sitta upp som alltid. Corvo var fäst vid honom, något han ogillade att vara, men efter alla år var det svårt att inte bli det. Han hade dock valt att inte namnge den, i något försök att distansera sig. Han klappade hingsten när han suttit upp, skänklade mjukt på den innan han började sin färd emot Karnaca.

Leah satte upp sitt hår i en fläta innan hon kollade ut genom sitt fönster, det var strålande sol och perfekt väder för att gå ut på en promenad, dock ville hon gå ut ensam vilket innebar att hon var tvungen att ta sig förbi sin pappa och en del av hans närmsta vänner som han beordrat att se till så att hon inte kom ut själv.

Leah kollade runt och till sin förvåning var det tomt och ovanligt tyst, kanske sov alla efter att många varit ute under natten och kollat på stjärnor eftersom det varit en väldigt stjärnklar natt,då brukade alla sova extra länge. Leah satte sin kniv innanför bältet innan hon smög ut och gick in bland träden och lät dem sluta sig om henne. Hon tog ett djupt andetag och andades in alla underbara dofter och lyssnade till alla fåglars kvitter,dessa stunder var stunder som fick henne att må bra, dessutom så var det i princip aldrig någon annan än alverna som befann sig i denna skogen.

Hon började gå utan att egentligen ha någon plan om vart hon skulle gå medan hon tog upp en bit lembasbröd från sin väska som hon började äta av, hon tyckte det var mysigare att äta frukost ute i naturen än tillsammans med en massa andra alver som pratade och var allmänt stökiga. Hon böjde sig ner över en liten bäck och la ner händerna i det kalla vattnet innan hon kupade händerna och förde dem till sina läppar och tog en stor klunk av det friska vattnet.

Corvo studerade korparna som flög ovanför honom, något andra såg som ett dåligt omen, men han själv gillade deras sällskap. Kanske hade alla år av död rubbat hans sinne, eller så kanske den förbannelse som människorna påstod drabbade än om man allierade sig med the Outsider, förändrat honom. Om Corvo var ärlig med sig själv var det större risk att det var tiden i fängelset som skapat förändringen. Trotts att det varit år sedan, kände han fortfarande en stor bitterhet över det som hänt. Han hade inte lyckats finna de som angav honom och hans familj, till sin stora förtret. För den personen var det antagligen bättre. Omedvetet strök han ovansidan av den vänstra handen, där märket fanns under handsken. Han visste inte om andra bar märket på samma plats, och han hade inte frågat guden när han fått det heller. De gånger som The Outsider besökte honom i hans drömmar frågade han aldrig något, fanns ingen anledning till det. Det verkade intressera den övernaturliga mannen, det var åtminstone vad han sa, om det var sant eller ej visste inte Corvo.

Corvo sänkte blicken ifrån skyn när hingsten frustade till, men han såg inget runt dem. Corvo lät sina ögon flasha till för att använda den syn som han fått med märket. Den gjorde det möjligt för honom att se igenom väggar och andra föremål, lyste upp levande varelser i en orange färg, men förutom några få djur längs vägen såg han inget. Det var möjligt att hästen hade frustat till av annan anledning och Corvo log en aning, tänkandes att djuret ville springa av sig och han skänklade lätt, lättade på tygeln och lät hästen komma upp i en bekväm galopp.

Leah höjde blicken, hörde hon hästhovar någonstans i närheten eller inbillade hon bara sig? Hon reste på sig och kollade runt bland träden utan att se en levande själ, men hennes hörsel brukade inte vara fel. Hon tog upp sin väska från marken och höll ena handen innanför bältet på handtaget av kniven främst för att hon kände sig tryggare då ifall där skulle befinna sig någon annan i närheten. Hennes pappa hade dessutom varnat henne om att människor börjat komma närmre deras gränser och att hon skulle vara försiktig.

Leah lyssnade noga, jo visst var det hästhovar hon hörde som kom allt närmre. Hennes hjärta tog ett skutt, alverna använde sig inte av hästar så det måste vara någon annan art som befann sig i deras skog. Hennes kropp frös till is, hon mindes mycket väl minnena av sin mammas död och den skulle förmodligen hemsöka henne för alltid och det gav henne ett enormt hat för människor och skulle inte tveka att döda dem om hon fick syn på en människa. Hon kollade ner på sina bara fötter, alverna hade nästan aldrig på sig skor, tyckte det kändes mer bekvämt att gå på bar mark.
När hon vände upp blicken igen såg hon en häst och där satt någon på hästryggen, en man som hon aldrig sett och inte heller visste vem han var och vad han var för art, han såg ut som en människa men hon var inte säker.
- vem är du och vad gör du här? sa hon högt och såg på honom med skarpa ögon.

Corvo greppade tyglarna i en mjuk rörelse för att få hästen att stanna. En aning missnöjt gjorde djuret detta och ett dammoln samlades runt dem några sekunder. Corvo vände sig åt hållet rösten kommit, bered på vad det en kunde vara. Det enda han kunde säga var att det inte var några människor på jakt efter honom, då de aldrig tilltalat honom. Han såg till sin förvåning något som inte kunde vara annat än en alv. Han hade aldrig mött någon utan endast läst om dem. Men de bilder han skådat var lika kvinnan som stod i skogskanten. Han var nästan förvånad över att hon tilltalat honom, då han förstått att alver höll sig för sig själva. Förvisso gjorde de flesta raser det, särskilt om det var tydligt att de ej var människor. Han hade turen att till syns vara människa, det lurade de flesta. Corvo kunde inte förstå varför hon tilltalat honom, hade hon inte gjort det hade han ridit förbi henne utan att märka henne. Kanske var hon där för att distrahera honom ifrån ett annat hot. Han såg över området men kunde inte finna något annat än djur, trotts detta blev han misstänksam. Han mötte hennes skarpa blick men en kall lugn en.
"Mitt namn kommer inte säga dig något" svarade han först, vilket var med största sannolikhet sant. Hans namn var känt i de flesta städer, bland människor och magiker. Han hade stött på några få av andra raser, men aldrig en alv och han kunde inte se hur hans namn skulle vara känt bland dem. "Jag var på genomfart tills du tilltalade mig. Så var det något du ville?"

Leah såg på honom med nyfikna ögon och såg sen på hästen han red på.
- Vi tillåter inte folk att resa på våra marker även om det är på genomfart eller inte sa hon. Han måste vara en människa, han hade sett dem på bilder och han såg ut som en av dem, en av de som endast ville ha kvar sin art och var beredd på att döda de som kom i deras väg för att få sin vilja igenom.
- och särskilt inte människor la hon till med en kyligare röst, hon tyckte inte om hans lugna röst.
- Men när du väl är här så borde du hoppa av din häst och låta den dricka, den ser trött ut, hästar är inte till för att ridas, hästar ska vara fria djur sa hon och kupade händerna och tog upp lite vatten innan hon gick fram till hästen som började dricka ur hennes händer innan hon såg upp på honom, av någon anledning var hon inte rädd för honom eller rädd för att han skulle skada henne, hon kände sig bara irriterad över att han kommit till deras marker och dessutom var ganska arrogant. För alverna var djuren viktiga och att djuren skulle få vara fria och leva i naturen där de hörde hemma.

Corvo höjde ett ögonbryn, hindrade sig själv ifrån att fnysa, vetandes att det inte skulle hjälpa situationen.
"Om ni inte önskar oönskade gäster på era marker bör ni varna" sa han sakligt, vetandes att ingen art skulle skylta med var de befinner sig. "Och se till att inte få vägarna utmarkerade på kartor"
Corvo visste inte om han tagit den här vägen för många år sedan, kanske hade han, eller så hade han tagit en annan väg. Det var inte han som hade bestämt färdväg den gången, utan han hade rest med ett sällskap som skulle till staden han precis kommit ifrån.
Corvo's ögon mörknade när hon kallade honom människa. Förvisso var det vad han var född som, men han ville inte längre bli sedd som en av dem, inte veta av dem.
"Det kan vara farligt att anklaga någon för att vara människa" sa han varnande utan att säga vad han var. Corvo visste inte vad alverna ansåg om de andra arterna och ogillade de magiker eller folk som dyrkade the Outsider lika mycket som människor, kunde han vara i en lika utsatt position ändå.
Corvo gav hästen en underlig blick när hon sa att man inte skulle rida på dem, och han visste att det var inbillning men hästen tycktes se tillbaka på honom.
"Om du inte hade hindrat min färd hade vi vilat efter skogen" sa han, irriterat över att hon ville tala om för honom hur han skulle sköta sin häst. Han hade läst att alver hade andra band med djuren, men det var inget han kunde ta hänsyn till. Få raser tog hänsyn till vad andra ansåg, och han tog väl hand om sin häst, åtminstone ur sitt egna perspektiv.

Leah såg på honom och sen på hästen som verkade ytterst nöjd med en liten paus.
- och då hade min far märkt dig när du pausade och det hade blivit en totalt onödig strid eller hur? sa hon enkelt och ryckte på axlarna med blicken på honom, om hon skulle tvingas vara ärlig såg han bra ut, något hon aldrig tänkte erkänna.
- men jag antar att du inte har någon lust att få lite mat då? Du ser också ganska sliten ut för att vara helt ärlig sa hon och öppnade sin väska och sträckte honom ett lembasbröd hon ändå inte tänkt äta.
- du kommer förmodligen känna dig ovanligt uppiggad när du ätit av det sa hon. Lembasbröd hade en egenskap att mätta hunger med hjälp av bara en liten bit och att dessutom ge mer energi. Hon släppte ut sitt hår från flätan och lät det falla över axlarna.
- Vad gör du ens i dessa skogarna? Här brukar aldrig vara någon förutom vi som passerar dessa skogarna, ingen brukar ha något ärende där det krävs att ta sig igenom dem sa hon nyfiket, hon hade alltid varit fast i skogen och var därför nyfiken på hur omvärlden var, ibland drömde hon om att få se andra delar av världen och upptäcka nya platser.