[PRS] Rollspelargärna och Countess

PRIVAT rollspel mellan rollspelargärna och countess

Great. Vad ska vi ha i mallen då?
Namn, Ålder, Utseende, Personlighet och övrigt eller?

Låter bra! Med eller utan bild som utseende?

jag beskriver gärna men du kan välja vad du vill

Namn: Prof. Killian Avery
Ålder: 23 år

Utseende: En ung man med nästan änglalikt utseende. Han är omkring 1,80 lång och har bra fysik. Klär sig mestadels i svart, vilket går i kontrast mot det blonda håret och de klarblå ögonen. Han har vackra drag med markerade kindben, rak näsa och läppar som vanligtvis är formade till ett självsäkert leende.
Personlighet: Charmig, karismatisk och kvicktänkt. Han kan vara slug och hemlighetsfull, men ljuger aldrig. Från sin mors sida har han fått ett temperament som kan dyka upp när han blir uppretad. Han har ett stort intresse för svartkonster och experimenterar gärna med dess magi.
Övrigt: Killian är uppvuxen på en herrgård i Hampshire. Hans far har rent trollkarlsblod och hans mor är halv-vilie, därav hans vackra yttre och temperament. Då hans föräldrar alltid prioriterat sina karriärer framför familjen uppfostrades han istället av sin faster, Ramona Avery. Ramona fanns alltid där för honom, men när Killian var fjorton år gammal kom det fram att hans älskade faster var en trogen anhängare av Han-Som-Inte-Får-Nämnas-Vid-Namn, och att hon gjort sig skyldig till flera fruktansvärda brott. Trolldomsministeriet gav Ramona en enkelbiljett till Azkaban och utan sina föräldrars stöd blev Killian mycket ensam. Han drog sig undan från de andra Slytherineleverna på Hogwarts och fokuserade istället på det som han kunde bäst – att studera svartkonster. Något som hans faster lärt honom innan hon arresterades av aurorer. Förmodligen med hopp om att en dag göra honom till dödsätare. Vissa lärare befarade att pojkens funna intresse skulle få honom att vilja följa Ramonas fotspår, men han visade aldrig några tecken på den ondska som drivit henne.
Nu är han tillbaka på skolan för att överta undervisningen i ”Försvar mot svartkonster”. Givetvis finns det vissa som ifrågasätter rektorns val att ge honom tjänsten. Men Killian har visat sig vara mycket skicklig på sitt nya jobb och vad man vet så har mörkrets märke ännu inte dykt upp på hans underarm.

Namn: Leah Brown
Årskurs: hon går i sjätte årskursen
Elevhem: ravenclaw
Utseende: Leah har mörkt och lockigt hår som går en liten bit under brösten på henne. Hon har stora mörka ögon och har mjuka ansiktsdrag, på hennes läppar ser man nästan alltid ett litet leende. Hon är ungefär 1,65 cm lång och har kopparbrun hy. Hon är ganska liten och nätt. Hon har en väldigt bra kropp för att bli en sökare.

Personlighet: Leah gillar kunskap och hon läser gärna böcker om nästan vad som helst. Därför ser man henne ofta med en bok. Hon har ofta ett leende på läpparna och har lätt till skratt. Dock har hon inland ett ganska kort temperament och om någon behandlar hennes vänner illa så blir hon riktigt arg. Hon har aldrig riktigt känt kärlek till någon och hennes förhållande har vanligtvis varit väldigt oseriösa men kärlek är inte heller något hon prioriterar högst eftersom hennes mamma har ganska höga krav på henne och att hon ska ha bra betyg. Därför är pluggandet tyvärr en större del av hennes liv än vänner. Men trots att hon studerar så mycket så har hon fortfarande lyckats få många vänner och är ofta omringad av vänner, något hon själv inte riktigt förstår hur det gick till.

Övrigt: hon är halvblod, Hennes pappa var mugglare men stack så fort han fick veta om magi. Hennes mamma försöker dock fortfarande att göra saker på mugglarvis och blanda både trollkonst och vanlig mugglarkraft för att ge henne så mycket erfarenheter som möjligt. Hon har blivit sökare i ravenclaws lag vilket hennes mamma är väldigt stolt över. Det ämnet hon har svårast för är helt klart försvar mot svartkonster, mest för att hennes mamma aldrig gillat detta ämnet eftersom hon ansåg att man uppmuntrade till att lära barnen om vad det finns för svartkonster.

Vill du börja?

Det var måndag och elever från Slytherin och Ravenclaw hade samlats i sal 3C, även känt som klassrummet för Försvar mot svartkonster, och väntade nu på att dagens sista lektion skulle dra igång. De småpratade, skvallrade och skrattade. Såg fram emot att veckans första skoldag snart var över.
Till slut slog dörrarna upp, men det var inte deras vanliga lärare som klev in i rummet. Istället stod där en ung man med tjockt blont hår och korpsvarta kläder. Han tog sig fram genom klassrummet med graciösa steg och hans händer var knutna bakom ryggen där han även höll sin trollstav. Eleverna som tidigare pratat i mun på varandra satt nu tysta och tittade storögt på den okända mannen. Han tog sig förbi bänkarna och väl framme vid katedern vände han sig smidigt om mot dem. Lät sina klarblå ögon vandra mellan var och en av dem. Memorerade vartenda ansikte.
"Mitt namn är Killian Avery, och jag är er nya lärare i Försvar mot Svartkonster.", sade han efter en stunds tystnad samtidigt som hans namn ristades in på tavlan bakom honom, som av en osynlig krita. Hans röst var lugn och sammetslen. Långt ifrån deras tidigare lärares pipiga stämma. En flicka från Ravenclaw sträckte direkt upp handen och Killians blick fördes till henne. Han visste redan vad hon skulle fråga. ”På grund av vissa… omständigheter… så har er tidigare lärare tvingats lämna Hogwarts”, fortsatte han och flickan sänkte handen igen, som om han hade läst hennes tankar. Flera elever började återigen viska mellan bänkarna. Det var inte första gången som de hade tvingats byta lärare i Försvar mot Svartkonster. Vissa trodde att det bringade otur att ta över tjänsten eftersom det nu var så pass många som inte hade klarat sig mer än ett år.

Av alla elever som satt i klassrummet hade Leah kommit först, som vanligt. Hon aatt på sin plats långt fram i klassrummet med pergament och fjäderpenna redo att skriva ner allt professorn sa. Hon och hennes vänner småpratade smått om dagens lektioner och medan de andra klagade på hur tråkig lektionen i trollkonsthistoria hade varit så sa inte Leah något, hon tyckte det var intressant men hon blev alltid nerröstad när hon sa det. När dörren öppnades och en ny professor kom in slutade småpratet direkt, det var en helt annan man än deras tidigare lärare i försvar mot svartkonster. Han såg mycket yngre ut och när tjejerna fått se honom närmre så började ganska många av dem tissla och rassla om hur snygg han var och att han inte var så gammal. Leah himlade med ögonen och stötte till sin vän som mumlade med en annan tjej, hon ville påbörja lektionen så snabbt som möjligt för att lära sig massor, kanske få bättre betyg på examen än hon fått tidigare år.
Leah som var så bra på alla andra ämnen hade en svag punkt och det var just försvar mot svartkonster, det var inte hennes grej men det var i alla fall det enda ämnet hennes mamma inte ansåg var speciellt viktigt och därför inte blev arg för att hon inte fick bra betyg.

Varför byttes alltid deras försvar mot svartkonster-lärare ut? Det gjorde inte precis lärandet mycket enklare eftersom de alla lärde ut olika saker på olika nivåer. hon granskade läraren lite närmre och jag höll ändå med de andra tjejerna om att han såg bra ut och att han dessutom inte kunde vara så många år äldre än dem själva, men att vara attraherad av en lärare fanns inte ens i hennes tankar, dessutom skulle aldrig en lärare bli kär i en elev. Med hans utseende hade han säkert en väldigt vacker flickvän eller så var han till och med gift, men hon såg inte någon ring på hans finger. Varför funderade hon ens på detta?

När hon såg att lärarens blick mötte hennes kollade hon snabbt ner i sina böcker med en svag rodnad på sina kinder, varför blev hon så påverkad av honom? Hon hade aldrig gjort såhär innan och ännu mindre känt såhär innan. När hon såg att hans blick flyttat sig så kollade hon upp igen.

Killian lyckades ignorera alla viskningar och fnitter som framförallt kom från tjejerna i salen och fokuserade istället på att påbörja lektionen. Han sträckte sig efter en lärobok som låg på katedern och bläddrade fram sida hundrafemtionio som den tidigare läraren i ’Försvar mot svartkonster’ hade märkt ut åt honom.
”Jag ser att ni har ägnat de senaste lektionerna till att läsa om försvarskonstens forskningsteorier”, sade han oberört och tittade ner på kapitlet med ett rätt ogillande uttryck. Mindes mycket väl när han själv hade tvingat sig igenom sidorna under sitt sjätte år på Hogwarts. "Men det är nog hög tid att ni får lära er vad som faktiskt finns där ute”. Han slog igen boken med en låg smäll, la tillbaka den på bordet och tittade ut över klassrummet igen. Kunde se hur flera av Slytherin-eleverna vred sig på stolarna samtidigt som stora leenden spred sig över deras läppar. De verkade knappt kunna bärga sig från att börja lektionerna med den nya professorn, vilket var en ovanlig syn.
”Så, kan någon berätta hur många oförlåtliga förbannelser det finns?”, fortsatte Killian och såg hur ett par händer lyftes upp i luften. Han tittade sökande ut över klassen och valde till slut en Ravenclaw-pojke som sträckte handen högt ovanför huvudet.
”Mr. Wilson?”, sa han lugnt.
” Tre, sir”, viskade pojken fram. Nästan som om det var förbjudet att ens prata om förbannelserna.
”Och vad händer om du kastar någon av de tre förbannelserna, Mr. Wilson?”, fortsatte Killian. Hans namn hade nu suddats ut på den svarta tavlan och istället skrev den osynliga pennan ner ’De oförlåtliga förbannelserna’ i vacker handstil. Pojken öppnade munnen för att svara, men stängde den igen då han inte riktigt förstod vad läraren var ute efter.
”Du får en enkelbiljett till Azkaban.”, svarade Killian på sin egen fråga. Hans röst ekade nästan i rummet. Hela klassen hade tystnat. Någon tappade ner sin fjäderpenna på golvet. De som fortfarande satt och dagdrömde om den nya läraren vaknade till. Azkaban beskrev alltid som ett vidrigt och hemskt ställe. Främst på grund av Dementorerna. Motbjudande varelser, klädda i långa, svarta, klädnader, som sög i sig lyckliga minnen ur sina offer. Majoriteten av eleverna hade aldrig upplevt en livs levande dementor, men trots det spred det sig ändå en rysning genom flera av dem.
”Kan någon nämna en av dessa förbannelser?”, sa Killian för att bryta tystnaden som uppstått och tog ytterligare några steg närmare skolbänkarna. Han stannade intill en Ravenclaw-flicka med mörkt och lockigt hår som satt på en av platserna långt fram i klassrummet. Hans blick föll ner på henne.
”Kan du nämna en... Miss Brown?”, frågade han henne med sin lena röst och gjorde ett försök att få ögonkontakt.

Leah hade redan slagit upp boken på den sidan de hade läst sist och kollade förvånat på honom när han slog igen boken, skulle de inte läsa mer? Hon såg slytherin-elevernas nöjda ansikten när de förstod att de slapp läsa i böckerna, för en gångs skull verkade de i alla fall nöjda med den nya läraren, något som i princip aldrig hände.
När de började prata om Azkaban såg jag hur flera stelnade till eller rös men jag brydde mig inte, du kunde ju inte hamna i Azkaban om du inte gjorde något fel så varför oroa dig för något som du själv påverkar om det händer eller inte? Leah satt så djupt i sina tankar att hon först inte märkte att läraren ställt henne en fråga. Hennes vän stötte emot hennes arm och hon försvann snabbt från sina tankar.
Hon log svagt, för en gångs skull kunde hon faktiskt svaret på en fråga från försvar mot svartkonster för det hade ju varit väldigt pinsamt om hon svarade fel på den första frågan hon fick från sin nya lärare. Men just om dessa förbannelser hade hon någon gång sett i en bok hon läst, även om hon inte mindes vilken. Hon kollade på honom medan hon snabbt tänkte efter i huvudet vilken hon skulle ta.
- Cruciatus- förbannelsen sir. Man kan, om man vill tortera folk med den. Men man måste verkligen vilja skada den personen som man kastar förbannelsen på sa hon och bet sig löst i läppen, Varför skulle de ens gå igenom det här? Hennes vänner kollade förvånat på henne. Hur visste hon ens om det där? Hon som i princip aldrig kunde svaret på en fråga på dessa lektionerna. Slytherin-eleverna såg snopet på henne, hade förväntat sig att få skratta.
- men förlåt att jag frågar sir! Men ni menar väl inte att ni förväntar er att vi kommer råka ut för någon av dessa förbannelser? Sa hon och kollade på honom med ett höjt ögonbryn, hon sa det dock fortfarande artigt, hon ville aldrig vara oförskämd mot någon lärare eller vuxen över huvud taget. Några från ravenclaw nickade sakta, höll med i vad hon sa. De gick faktiskt i skolan för att lära sig försvara sig mot svartkonster, inte för att lära sig om dem.