[PRS] Electria

Mall:
Birth Name:
Stage Name:
Birthday/Age:
Position:
Utseende:
Personlighet:
Bakgrund:
Intressen:
Övrigt:

skorpa's karaktär:



Övriga/Delade karaktärer:


Beben's karaktär:

Sowan går ner från scenen, mot sin manager, och ställer sig sedan bland resten av Electria. De har precis uppträdit med deras nya singel, Better than you för första gången, och själva framträdandet gick bra. Till och med deras manager säger det, att det gick jättebra.

Det är låten, hur den är producerad. Sowan har, som vanligt, knappt fått någon solotid, och även om hon inte borde känna så blir hon ledsen av det. Det är ju hennes dröm, sen hon var liten, och i nästan ett år har hon stått i bakgrunden av de andra i bandet. Men hon ogillar inte dem, hon ogillar bara att det har blivit så. Hon vill ju också bli sedd, få visa sin talang. Men istället får hon tre rader att sjunga solo, sjunga med i refrängen och göra dansstegen som de andra kan mycket bättre än henne. Hon tar ett djupt andetag, låt ingen se dina känslor.

Hon står framför deras manager, alla ler förutom hon, men just nu märker ingen. Så fort hon går hem kan hon släppa lös allt, men inte nu, bland folk. Hon skäms, faktiskt. Hon borde ju vara glad att ens få vara där, så många personers drömmar. Men hon önskar ändå att hon kunde få visa sig mer, så mycket sämre än de andra tjejerna är hon ju inte? Hon är ju inte helt talanglös? Hon kan ju sjunga, så varför får hon inte sjunga mer? Bara några fler rader, lika mycket som de andra ...

Shiri ler glatt medan hon skyndar sig ner för trappen från den stora, glamorösa scenen.
"Ni gjorde ett strålande jobb idag tjejer, ni måste vara jättestolta!" säger en ut av stylisterna och ler nöjt mot tjejerna medan hon klappar sina händer tillsammans med de andra. Shiri lägger ena armen om Sowans axlar och den andra om Ris, deras ledare, för att se vad deras manager har att säga om deras framträdande. Shiri själv tycker att det hade gått strålande. Hon hade varit oerhört nervös innan, eftersom att hon inte visste om hennes röst skulle klara pressen till den ansträngande dansdelen.
"Ni är helt klart better than me" skämtar deras manager och ler stolt mot de yngre. "Ni borde vara stolta, bussen går om tjugo minuter, så ni hinner packa ihop era saker innan ni åker tillbaka till ert rum." berättar han och Shiri nickar, hon har stor lust att gå upp på scenen igen och köra ett till nummer eftersom att hon är fylld med energi. Den yngsta sneglar mot sin äldsta unnie som står vid hennes vänstra sida och ler glatt mot henne, hon vet inte riktigt varför, men det känns som att hon är upprörd över någonting.
"Bra jobbat tjejer!" säger Ri och nickar stolt mot medlemmarna. "Imorgon har vi en intervju, men jag tycker vi sticker tillbaka och bara tar det lugnt ikväll, okej?"

Sowon kan inte låta bli att le när Shiri lägger sin ena arm runt hennes axlar, men tyvärr hjälper det inte jättemycket. Men litegrann.
Hela bandet, inklusive Sowan, nickar om att ta det lungt ikväll. Inte för att hon hade tänkt göra något annat, men ändå. Ri går över till dit hennes saker är. Sowon står dock kvar, nära Shiri, och hoppas på att hon inte rör sig på ett tag.

Detta är också något hon inte borde känna. Hon borde inte bli glad av att stå nära någon i bandet. Eller, glad kan hon bli. Men inte så glad. Men hon kan inte hjälpa det ... Och hon gör inte något för att stoppa sina känslor heller.

Shiri ser på Sowan och ler lite försiktigt mot henne.
"Hur är det med dig, du verkar typ lite... borta?" säger hon medan hon går bort till sina saker, med sin arm fortfarande om hennes axlar. Hon vet att folk ibland bara drömmer sig bort, hon själv gör det nästan hela tiden när hon inte fokuserar på något specifikt, det är därför hon nästan alltid vill vara upptagen med något. Hon packar ihop sina saker i den gråa lösa väskan medan hon väntar på ett svar från den äldre. "Du var jätteduktig idag, du lät bäst actually, det ingenting att oroa sig för" fortsätter hon och drar ena remmen på väskan över sin axel medan hon vänder blicken mot Sowan med ett leende på läpparna.

"Jag mår bra", ler Sowon, och lutar sig mot väggen när Shirin släpper henne och börjar packa ihop sina saker. Hon studerar Shirin, allt den yngre gör. Från att röra sina händer över sona saker till att flytta undan håret från ansiktet.

När Shirin säger att Sowan var bäst, kan hon inte låta bli att vända bort huvudet och rodna. "Tack ...", säger hon lågt, medan hon hör Shirins röst i huvudet, som går på repeat. "Du var också bra, säkert bäst av alla." Hon känner att rodnaden blir mindre, och hon lyckas vända tillbaka huvudet mot henne, och ler tillbaka mot hennes bandets maknae.

Shiri skrattar och skakar på huvudet.
"Inte alls, jag kan inte vara bäst när du obviously var bättre, va inte blyyyg" säger hon och låter blicken glida över omklädningsrummet som tjejerna blir sminkade och värmer upp lite i. "Men tack, dansen till refrängen är förjävlig, jag var nära på att ramla omkull tre gånger där uppe" berättar hon och skakar roat på huvudet åt sig själv. "Får helt enkelt hoppas att det inte märktes" lägger hon till och vänder blicken mot Sowan, hon flinar till lite grann när hon ser en svag rodnad på hennes kinder.

"Jag kan omöjligt vara bättre än dig", säger Sowon och skattar lågt, "du klarade iallafall av dansen. Det kvar knappt att jag gjorde det." Hon rodnar ännu mer när hon ser Shirins flin, och hon ser snabbt ner på golvet igen. Utan att se upp, tar hon tag runt Shiris arm och börjar dra med henne till sin egna väska, inte redo för att sluta prata än.

"Well, du kanske inte var bättre än mig på att rappa, men det hoppas jag faktiskt" ler Shiri och drar med sig sin tjocktröja när Sowon tar tag i hennes arm. "Men jag tycker iallafall att du lät jättebra" berättar hon och drar den pösiga gråa tjocktröjan över huvudet för att inte frysa ihjäl med bara linnet i den lilla bussen. Hon tar försiktigt ur sina linser när hon ser sig i spegeln vid Sowons saker för att sedan lägga de i en liten ask och lägga ner de i väskan. Hon sätter sedan på sig sina svarta, mellanstora glasögon och tittar på den äldre. "Och nu får vi åka tillbaka och käka lite nudlar, muuums" säger hon trött och sträcker på sina armar medan hon gäspar.

"Jag är absolut inte bättre än dig på att rappa, så du kan vara lugn", säger Sowon och sätter sig på huk för att börja packa ner saker i sin väska. När hon sedan reser sig upp igen ser hon Shiri stå vid spegeln som Sowon blev sminkad framför ett par timmar tidigare.
"Jag är så redo för att äta", skrattar hon till svar innan hon tar upp sin lite trasiga väska och håller den i ena handen för att visa att hon är redo att gå ut till bussen som kommer om några minuter.