Jasmine

Titel: Jasmine
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: Prolog + 1 kapitel
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Jasmine är en 11 årig mugglar född flicka, som ska börja på sitt första år på Hogwarts, i denna fic får du följa hennes första år.

Prolog:


Jag kramade min pappa hårt. Jag skulle sakna honom väldigt mycket.
"Gör inget dumt nu" viskade jag i hans öra.
"Äsch då, tänk inte på mig nu, tänk på hur kul du ska ha det. Du kommer att skaffa en massa nya vänner och ha det hur kul som helst!" Han släppte mig och granskade mig ett ögonblick. En ensam tår rann ner för min kind.
"Seså" sa pappa "inte ska du väl gråta" han strök långsamt bort tåren med sin tumme. Jag kastade mig i hans armar och snyftade mot hans hals. Det var inte många personer som sökte sig till mig, och jag hade därför det svårt att hitta kompisar. Det var svårt för mig att lita på andra innan jag lärt känna dem riktigt väl. Inte för att jag var blyg eller något sådant, jag var bara den som var annorlunda. Pappa kramade mig hårt, men släppt mig snart igen. Jag klamrade mig fast vid honom, ville inte släppa honom och kliva på tåget som skulle föra mig därifrån.
"Du måste gå på tåget nu, min kära Jasmine" sa pappa långsamt, hans röst darrade. Han var inte långt ifrån tårar. Jag tog min koffert med alla grejer som jag hade handlat dagen innan. Det mesta av vad som låg där i var böcker. Jag stönade när jag lyfte den uppför den korta trappan in i tåget. Jag tittade mig omkring och såg en tom kupé, jag gick med snabba steg in och stängde dörren, sedan hängde jag mig ut genom fönstret för att säga adjö till min pappa en sista gång.
Snart började tåget åka i långsam fart mot dess slut destination, Hogwarts, trolleriskolan.

Mer ;D

Så du tyckte den var bra? ;P

Jättebra♥

Tack
Här kommer kapitel nr. 1, den är inte så lång nästa kapitel blir antagligen längre:


Jag satt helt ensam i min kupé, det var många som hade tittat in för att se om det fanns några platser. Men när de såg mig så vände de sig snabbt om och gick därifrån. Jag tog inte illa upp, jag var van. I skolan jag hade gått i innan jag fick mitt brev, hade jag alltid suttit ensam på rasterna. Det var ingen som ville vara med mig. Men det gjorde inte mig någonting, jag gillade att vara ensam.

Jag tog upp en av böckerna jag hade inhandlat dagen innan och började bläddra i den. Det var en tjock bok, med tunna sidor. Den hette Grundhandboken om förtrollningar,
I den fanns en himla massa olika formler. Jag försökte koncentrera mig på en av de trollformlerna, den skulle tydligen kunna förvandla en penna till en klubba. Men hur mycket jag än försökte koncentrera mig så åkte ändå mina tankar iväg. Jag började tänka på min pappa, vad skulle han göra nu när jag hade åkt iväg till Hogwarts? Han var ju helt ensam nu. Min mamma hade för länge sedan flyttat ifrån oss, och jag hade accepterat det, jag trivdes bra med min pappa. Mamma hade lämnat oss när jag var ungefär två år, jag har försökt prata med pappa om henne men han vill inte nämna något. En gång när jag var nio så letade jag efter en bok i min pappas lådor, då hittade jag ett gammalt fotografi. Det var på min mamma. Hon hade samma korpsvarta och spikraka hår som jag. Hon var också lika mager som jag, hon såg faktiskt ut väldigt mycket som mig. Det ända som var olikt mig var att hon log, hon log med hela ansiktet, det var länge sedan jag log.

Plötsligt knackade det på dörren, jag ryckte till, jag hade inte trott att någon skulle våga gå ens i närheten av min kupé. Jag ställde mig snabbt upp och öppnade dörren. Där stod en kille som såg ut att vara i samma ålder som jag. Han hade svart hår som stod ut åt alla håll och ett par glasögon.
”Är det okej om jag sitter här inne? Min storebror kastade ut mig ut vår kupé när hans flickvän kom…” Jag var alldeles för chockad över att han ens hade vågat fråga, så jag stod bara där och stirrade fånigt på honom.
”Jag kan försöka hitta en annan kupé att sitta i om du vill sitta själv” sa han försiktigt. Jag vaknade snabbt ur min chock.
”Nej, nej, du kan sitta här inne!” sa jag, jag stirrade fortfarande på honom. Jag släppte in honom och han satte sig ner. Jag satte mitt emot honom, jag tittade underligt på honom. Han harklade sig.
”Eh, jag heter Albus Potter” Sa Albus och sträckte fram handen.

MEEEER!!♥

Mer kommer inte idag, kanske imorron. Om inte imorron så kommer det på fredag!
Har prov på fredag så jag skulle egentligen behöva plugga istället för att vara inne här... Ouuups xD

Jättebra som jag sa innan!

Hihi taaack

Den är jättebra!
Mer? ^^