Sagan om ringen (Privat Roll)
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > Sagan om ringen (Privat Roll)
Användare | Inlägg |
---|---|
Vildvittra
Elev |
Privat roll, The lord of the Rings.
Detta roll utspelar sig efter Aragon, Legolas och de alla. Tiden då freden åter lagt sig och Sauron är död....tror de? O.o Ringarna fungerar för Sauron typ som horokruxerna gör för Voldemort. Han kan inte dö försen alla ringar är förstörda och ringarna påverkar dem som bär dem. Sauron har blivit stark igen och samlar sina styrkor. Alver, dvärgar och Människor har samlats för att göra sig berädda för strid. Erlond har samlat vissa utvalda (De vi rollar) från alla folken för att de följamedåterstående ringarna också skall förstöras. Det finns bortappade ringar 9 gick till människorna, 7 till dvärgarna och 3 till alverna. Alla dessa är försvunna men måste nu hittas och förstöras i Domedagsberget, som den första ringen. Three Rings for the Elven-kings under the sky, Seven for the Dwarf-lords in halls of stone, Nine for Mortal Men, doomed to die, One for the Dark Lord on his dark throne In the Land of Mordor where the Shadows lie. One Ring to rule them all, One Ring to find them, One Ring to bring them all and in the darkness bind them. In the Land of Mordor where the Shadows lie. Namn: Nienna Carnesîr Ålder: 17 till utseendet (+300 i levnadsår) Kön: Kvinna Art: Alv Utseende: Nienna har blek, porslinsfärgad hy och stora violetta ögon. Hennes silverblonda hår är midjelångt och vågigt, och hennes ögonfransar är långa och mörka. Hennes mun är fyllig och har en lätt rosaröd färg. Bor: Vattnadal Familj: Nienna kommer ifrån en mäktig alvfamilj. Hennes mors namn är Tári och hennes fars namn är Findecáno. Hon är ensambarn. Personlighet: Nienna är vacker, modig och självständig, men är kanske lite väl upprorisk ibland. Hon varken gillar eller är van vid att bli ifrågasatt, och hon gillar att göra saker på sitt eget vis. Hon kan kasta sig in i farliga situationer utan att tänka, men hon är också väldigt intelligent ibland. Hon har en bra kontakt med djur, och respekterar allt levande, så länge de inte kommer i hennes väg. Hon skryter sällan, men tar alltid tillfälle i akt för att visa vad hon går för. Hon är vanligtvis bra på att manipulera folk, och hon har lätt att se när någon ljuger för henne. Hon är duktig på att hantera vapen, men just bågskytte är inte hennes starka sida. Hon är ständigt misstänksam mot främlingar, och hon har tagit för vana att inte lita på andra varelser än alver, och därför är hennes tillit oftast väldigt svårvunnen. Klädnad: Vapen: Shuriken (kaststjärnor), knivar och en dolk, som hon alla förvarar i ett bälte kring midjan. Användare: Viserion ~~~~~~~~~~ Namn: Tamara Girion Ålder: 17 Kön: Kvinna Art: Människa Utseende: Bor: Rohan Familj: Far (Smed) Mor och tre yngre systrar. Personlighet: Lugn och sansad, brusar sällan upp, men när hon väl blir arg blir hon det ordentligt. Hon ger ofta också igen, om någon har misshagat henne. Hon har humor, och skrattar ofta. Tycker det är hemskt kul när folk gör bort sig, även om hon försöker dölja det. Hon uppträder alltid artigt och belevat och kan många olika språk. Hon är smedsdotter men när byn blev anfallen upptäckte de hennes skicklighet och styrka hon fått under sitt arbete som smed. Därför satte hon genast i lära och skolades till riddare, hon har gjort en otrolig stigning i status och karriär inom samhället på bara några år. Klädnad: Hon har Rohans symbol, den vita hästen på framsidan. Vapen: Långsvärd och dolkar. Användare: Vildvittra ~~~~~~~~~~ Namn: Roran Neithan Ålder: 19 år Kön: Man Art: Människa Utseende: Korpsvart, axellångt hår som oftast är uppsatt i en slarvig knut. Gråa ögon, som skiftar i blått och grönt beroende på ljuset. Roran är lång, tanig men han är ändå förvånansvärt stark. Han har mycket skarpa ansiktsdrag och ser ofta mycket allvarlig ut. Enda sedan modern avled så har han haft svårt att finna minsta lilla glädje i livet och ler därför mycket sällan. Bor: Hemlös. Familj: Två systrar, Arayn och Dwalind samt fadern Addrarcyn och den avlidna modern Laredith. Personlighet: Roran är i synnerlighet en mycket allvarlig person, han har förmåga att aldrig se det bästa i folk. Han påpekar ofta andras brister, och det leder till att det sällan är någon som tycker bra om honom. Han är motsatsen till levnadsglad och kärleksfull. Han döljer sina känslor för omvärlden och har svårt att dela med sig. Han är egoistisk, arrogant och vårdslös. Han agerar oftast innan han tänker. Han bryr sig inte om någon annan än sig själv och struntar fullständigt i hur personerna i hans omgivning mår. Men han är även tillbakadragen och tystlåten. Han har en väldigt.. varierade personlighet, och det beror helt på personerna i hans omgivning. Klädnad: Vapen: Kamoflerad pilbåge med matchande koger, samt ett gäng dolkar och även ett långsvärd. Användare: Vhagar "Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 10 aug, 2012 15:54
Detta inlägg ändrades senast 2012-08-23 kl. 11:10
|
Borttagen
|
WIHO. 8D undrar om det ens är ett ord, hmm.
10 aug, 2012 15:55 |
Borttagen
|
Nu är de det i alla fall. MAHI.
10 aug, 2012 15:59 |
Vildvittra
Elev |
( Vad blått det är när ni skriver xD....aja, kopierar mitt första inlägg^^ från det andra rollet xD )
Tamara red in på Riverdells borgård och såg upp mot den vackra byggnaden. Än var hon den ända som han länt men hon hade ridit ända från Rohan och haft lång väg att fara. Hon svingade smidigt av sin svarta häst Nyx och strök henne mjukt över mulen. Äntligen skulle Nyx få vila ut, hon hade vart duktig på resan. Tamara för undan sitt blonda hårsvall över ena axeln och ler. Äntligen skulle något hända, hon var inte längre bara smedens dotter. Under ett par år hade hon stigit i grader och var nu riddare av Rohan. På framsidan av hennes klädnad syntes Rohans symbol, den vita hästen på sametsgrön bakrund, Rohan var ett blont stolt hästfolk. "Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 10 aug, 2012 16:03 |
Borttagen
|
(Jag med. D8 Pallar inte skriva om.)
10 aug, 2012 16:05 |
Borttagen
|
(Hehe. c8 Jag tror att jag gör detsamma, jag hade ju skrivit så långt. xD)
"Åh som jag önskar att du kunde låta bli dem där", sa Niennas mor Tári precis när Nienna hade tänkt skicka iväg en av hennes högst älskade shuriken mot ett träd som stod inom synhåll. "Mor!", sa Nienna anklagande med ett ogillande tonfall. Hon rynkade pannan och vände sig sakta om. Tári hade satt upp sitt mörka hår i en hög knut ovanpå huvudet, och hon bar en utav sina vackraste klänningar. Och hon skulle säkert ha sett vacker ut också, om det inte vore för hennes bistra uppsyn. "Du stör min koncentration", sa Nienna sammanbitet. "Gå. Härifrån." "Din attityd är o respektabel, unga dam. Likaså ditt sug efter att kasta omkring de där kaststjärnorna och knivarna. Jag önskar att du istället ägnade dig åt dina studier, för med sånt här tjafs kommer du sannerligen ingen vart! Du är en ung alv, och du har fortfarande mycket kvar att lära om alvernas ädla historia och seder. Jag-" Nienna avbröt henne genom att skicka iväg en kaststjärna förbi hennes huvud. Hon log älskvärt mot sin mor. "Din önskan är inte min lag." "Nienna!", utbrast Tári. Hon var utan tvekan rasande. "Du kunde ha träffat mig! Du kunde ha skurit halsen av mig!" Nienna lade armarna i kors över bröstet. "Nej, mor. Jag hade läget under kontroll. Jag har övat på att kasta shuriken i säkert hundrafemtio år nu, så jag kan ett och annat." Tári fnyste åt sin dotter. "Det är bäst för dig att du lägger undan de där patetiska sakerna, innan du skadar mig, dig själv eller någon annan oskyldigt förbipasserande alv!" Och med det orden vände hon på klacken. Nienna bara ryckte på axlarna. Säkert mor, säkert, tänkte hon spydigt. Hon började styra stegen mot borggården, för hon visste att idag skulle ett gäng med alver, människor och kanske några dvärgar också, samlas inför det råd Elrond hade kallat in dem till. Hon kände sig stolt över att ingå i den skaran av alver som skulle få bestämma vad som skulle hända med de återstående ringarna. 10 aug, 2012 16:05 |
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Roran hade förväntat sig att borggården skulle liga öde vid hans fötter, men nej. Det hade gått upp för honom att han inte skulle anlända ensam. Han hade följt efter den blonda människoflickan och det svarta stoet i evigheter, kändes det som. Han satt av den bruna hingsten och rättade till manteln som han i all hast hade draperat om sina axlar då han gav sig av. Den hade blivit fläckig och väldigt smutsig, som hela han. Manteln passade bra ihop med resten av de slitna kläderna och det ovårdade mörka håret. Roran hade inget som helst intresse över att se bra ut. Han var inte någon kvinnokarl, och så fick det förbli. En aning tveksamt gick han fram till ryttaren han skuggat hela vägen dit. "Du är alldeles för uppmärksam, någon skulle kunna attackera dig hur lätt som helst.", sa han med ett hånfullt flin. 10 aug, 2012 16:06 |
Vildvittra
Elev |
Tamara såg lungt på honom med ett roat flin på läpparna. "Men min ädla herre." sa hon med ett något sarkastiskt tonfall och såg på hans uppenbart lortiga och föga inbjudande gestalt.
"Du tror inte jag vetat att du skuggat mig? Du börja skugga mig från bergen och du kom från östra skogen inte sant?" log hon roat ty hon visste att detta var sant. "Jag visste att du var där, men du gjorde ju inte precis något för att skada mig. Och jag ger mig inte på någon i onödan." flinar hon roat och skjuter undan det blonda håret som fallit för ansiktet. "Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 10 aug, 2012 16:11 |
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Roran gav ifrån sig ett lätt skratt, ett falsk skratt. "Nåväl, du borde vara försiktigare hursomhelst. Man vet aldrig om personen bakom är en lönnmördare eller någon man kan lita på.", Roran fuktade läpparna och såg på henne och stoet. Han tog ett steg åt sidan. Hästar, stora, äckliga djur. Alla tjatade om hur pålitliga hästarna är. Det är bara lögner. Eller i alla fall för Roran. Hästarna hatar honom lika mycket som han hatar dem, så är det bara. Roran vände sig om och säg den stora bruna hingsten ledas emot stallarna. För en gångs skulle såg hästen glad ut, den förstod väl att den skulle bli ompysslad av någon som brydde sig. Roran fnös och knöt handen hårt om svärdsfästet. Som vanligt så var han på helspänn. Han kände sig inte trygg i Rivendell, han kände sig inte trygg någonstans. Känns som att jag citerar mig själv asofta nu va. XD 10 aug, 2012 16:13 |
Vildvittra
Elev |
"Men min herre, du tror inte att jag kan försvara mig mot en enda man?" sa hon syrligt. "Jag höll ögonen på dig hela tiden, min vän och jag gissade att du skulle samma vägar som jag. Desutom överfaller man inte, bara för det kan tänkas vara en lönnbödare. Inte ens i dessa tidender." sa hon hövligt och log då han backade undan från hästen. "Sen så skulle ingen sända lönnmödare efter mig, de gör de bara åt högt uppsatta personer." log hon vänligt.
(Hahaha xD Det här var mitt sista inlägg iaf^^ så vi kan fortsätta från det ....vårt trevliga lilla samtal ;P ) "Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 10 aug, 2012 16:15 |
Du får inte svara på den här tråden.