Döden är inget som du ska vara rädd för

Titel: Döden är inget som du ska vara rädd för
Språk: Svenska
Handling: Summer Daybow börjar i Hogwarts, hon har många vänner där. Men plötsligt försvinner folk på hogwarts. Folk mördas och varför lockas Summer av den förbjudna skogen. Ska hon också dö?

PS! Detta utspelar sig under 2011.
PPS! I min ''story'' är Summer född år 2000

Läskigt (Dada da da daaaam)

Ugglan:
Jag låg i sängen och trummade på min sång bok. Jag lystnade på Cry med Rihanna.
"This time was diffrent felt like I was just a victim..."
Sjöng jag.
"Summer! Tyst!" Skrek min storebror Adam. Jag suckade och drog av mig hörsnäckorna.
"VAA!?" Skrek jag tillbaka.
Adam kom in. "Stäng av det hörs ut!" Jag flinade.
"Jaja..." Adam mimade ett tack och försvann ut ur mitt rum. Jag satte mig upp ur sängen och gick långsamt fram till bokhyllan. Jag letade efter min bok Vampyrens märke - första delen av Night of House av PC Cast & Kristin Cast. Jag gick tillbaka till sängen och lade mig ned för att börja läsa. Då förlorade jag plötsligt lusten att läsa. Så jag gick surt tillbaka till bokhyllan och lade tillbaka boken. Det pickade på fönsterrutan. Jag vände mig om och fick syn på en brun uggla. Ugglan hade nått i näbben. Jag gick fram för att släppa in fågeln. Jag darrade när jag öppnade det. En stark vind blåste liv i mig. "Va!?" Viskade jag förskräckt. Ugglan flög in och landade på mitt skrivbord. Den tittade nyfiket på mig. Jag gick osäkert fram för att ta bort pappersbiten som fastnat i näbben. Jag upptäckte snabbt att det var ett brev. På brevet satt en vapensköld av: Ett lejon, en orm, en fågel och en iller(Rätta mig :o) Jag öppnade brevet och
fick syn på bokstäver. Jag läste.

Käre Summer.
Vi på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, välkommnar er stort, vi hoppas att du kan ta emot inbjudan. Jag hoppas att du inte blev rädd för ugglan vi skickade. Vi lärare är inte så bra på det där med datorer och mobiler. Ugglan heter Prim. Vi hoppas att du kan skriva ett brev som svar. Det är bara att skicka Prim tillbaka till Hogwarts.
Nå väl. Du kanske tycker att allt låter galet men du är nämligen en häxa. Vi skickar dig mer information efter svaret.
Mvh// Minerva McGonall, rektor på Hogwarts

Jag tappade hakan. Min blick for runt i rummet.
"Vaa?" Fick jag fram. Ska jag börja i en trollskola? Eller vad det nu var ? :o

Meeer #"#

Den dumma frågan:
Jag höll hårt i brevet som ugglan kommit med. Vad skulle jag fråga?
Mamma får jag börja i en skola som häxor och trollkarlarn går i? Jag är en häxa.
Min mamma satt i fåtöljen och läste nyheterna.
"Frida?" Sa jag till min mamma som hette Frida. Hon tittade upp och log.
"Ja gumman?" Sa hon.
"Det kommer inte låta klokt men tro mig...Ehh jag... Får jag börja på Hogwarts för häxkonster och trolldom?" Min mamma skrattade.
"Gumman.." Sa hon. Jag hörde nått falla på golvet.
"Det är sant! Och jag ahr en livslevande uggla i mitt rum.." Frida såg orolig ut.
"Vad är det du säger?" Frågade hon.
"Du tror mig inte!" Flämtade jag. Nån jamade.
"Oh nej!" Jag sprang in i mitt rum och upptäckte Sixten. Min randiga kattunge, som jagade Prim. Prim flög runt uppe i taket.
"Prim kom" Sa jag och ugglan flög ned och landade på min axel. Jag skyndade mig ut ur rummet och stängde dörren. Sixten jamade.
Jag gick ned till min mamma.
"Ut med den! Den har fullt med baciller!" Ropade Frida och hoppade upp ur soffan. Prim lutade sitt ugglehuvud mot mitt huvud. Den hoade.
"Mamma! Vad var det jag sa!" Min mamma gömde sig bakom soffan.
"Får jag?" Sa jag oroligt. "Varför skulle jag låta dig!" Jag blev förvånad och ledsen. Min mamma Frida. Hon som alltid var så rar och snäll. Nu fräste hon åt mig. "För att jag behöver lära mig!" Vrålade jag ilsket. "Om du slutar upp att släppa in dumma djur!"
"Ugglan är inte dum!"