One Way Out. [SV]
Forum > Fanfiction > One Way Out. [SV]
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
|
PG: Typ G-PG 13
Handling: Han har varit kär I henne I flera år nu, och hon har haft likadana känslor för honom. Deras kärlek är förbjuden. Slytherin och Gryffindor. Renblodig och Mugglarfödd. Draco och Hermione. Glömde säga; Skriver utan anknytning till boken, det är på deras sjunde år, Voldemort finns inte och berättelsen koncentreras på Draco och Hermione! Ska jag börja? 23 feb, 2012 20:26 |
Ginny.:.Weasley
Elev |
det klart du ska för sjutton!
And I will miss the train ride in and the pranks pulled by the twins and though its no where I have been I'll keep on smiling from the times I had with them 23 feb, 2012 21:38 |
Borttagen
|
Hoppas att ni får en trevlig lässtund!
Hans hjärta bankade hårt. Hogwarts expressen saktade långsamt in. Äntligen var han hemma. Draco Malfoy var en otroligt snygg 17 åring av renblodig härkomst med släktingar som sedan långt bak i tiden hade varit ”renblodiga” Slytherinare. Draco’s familj var stolta över att vara, som dom kallade det, renblodiga, och skulle aldrig så mycket som ens skulle nedlåta sig till att ens röra i en smuttsskalle (med andra, finare ord; en mugglarfödd trollkarl eller häxa). Vid den här punkten uppstod dock ett problem. Draco var, precis som resten av sin familj, stolt över att vara som han var, men han hade en hemlighet. En hemlighet han aldrig skulle kunna avslöja för någon. Inte ens för sina allra bästa vänner. Om han nu ens hade några. Draco var nämligen kär. Och väldigt kär dessutom. Han hade varit kär i samma flicka i 6 hela år, enda sen hans första år på Hogwarts Skola För Häxkonster Och Trolldom. Flickan hette Hermione Granger, en vacker, smart och dessutom mugglarfödd Gryffindor elev som gick i samma årskurs som Draco. Han hade ägnat hela sin skoltid till att mobba henne och hennes bästa vänner Ron Weasley och Harry Potter, vilket var det näst största problemet eftersom hon som sagt var, mugglarfödd, eller vad han brukade kalla henne för, en smuttsskalle. För att återgå till Draco, var han den populäraste killen i sitt elev hem, Slytherin, och kanske den mest eftertraktade killen på hela skolan. Med sitt blonda hår, fina ansiktsdrag, perfekta läppar och konstaterandet att han var omöjlig att få, gjorde honom till tjejfavorit. Konstigt nog (eller inte alls) hade Granger (att kalla henne vid efternamn hade blivit en vana, han fick ju inte verka för artig!) aldrig varit, eller verkat, intresserad av honom. Snarare äcklad, vilket sårade honom djupt, trots att han aldrig visade det och var väl medveten om varför. (Nu återgår vi till berättelsen) Draco’s hjärta bultade hårt, hårt. Snart skulle han äntligen få se henne! Glädjen spratt runt i hjärtat och gjorde det svårt att andas. Han fick nästan lust att hoppa högt upp i luften, men avstod, han ville ju inte betraktas som konstig. Trots glädjen kände han även en oro, detta var ju hans sista år på Hogwarts och Grangers likaså. Om han inte bjöd ut henne någon gång under året så skulle alla hans chanser att vinna hennes hjärta försvinna. Han ruskade av sig tanken, fick inte tänka så, inte nu. Men samtidigt som han sköt bort tanken så visste han att den skulle återkomma och att han måste bjuda ut henne. Men hur? Vagnarna som styrde sig själva anlände och Draco och hans så kallade ”vänner” Blaise Zabini, Gregory Goyle, Vincent Crabbe och Pansy Parkinson hoppade ombord och trängde ihop sig i den välbekanta vagnen som hade fört dem upp till skolan ända sen deras andra årskurs. Den enda av de fyra han riktigt kunde räkna som vän var Zabini. Dock var de kanske inte så när vänner, men de var vänner i alla fall. Pansy försökte ta hans hand, han hade vetat att hon var kär i honom länge, men Draco ryckte bort den. Han var inte ett dugg intresserad av henne, trots att hon verkade tro det. ”Är du sur, Draco?” frågade Pansy omedelbart. ”Nej, det är jag inte!” fräste Draco åt henne. ”Nehej, förlåt då, jag frågade ju bara!” Pansy såg riktigt förolämpad ut, men Draco orkade inte bry sig. De brukade vara goda ”vänner”, men på sista tiden hade hon bara blivit jobbig. Som en fästing man aldrig kan bli av med. Vagnen började rulla upp mot det stora slottet och nu kände Draco att han äntligen, äntligen var hemma. På riktigt. 24 feb, 2012 06:27 |
Borttagen
|
Jättebra.
24 feb, 2012 09:15 |
Bombarda
Elev |
Jag är bara så avundsjuk på din talang att skriva!
underbart ! ♥ Kärlek till alla! 24 feb, 2012 12:14 |
Professor McGonagall
Elev |
Jättebra!
Hufflepuff Regerar!!! Läs gärna min Fanfiction"Nu och för alltid" http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=12482&page=1#p615954 24 feb, 2012 12:36 |
Ginny.:.Weasley
Elev |
supermegaazomefoxiehot!
And I will miss the train ride in and the pranks pulled by the twins and though its no where I have been I'll keep on smiling from the times I had with them 24 feb, 2012 12:42 |
Borttagen
|
Tack! Skriver klart andra kapitel ikväll!
24 feb, 2012 13:11 |
Ginny.:.Weasley
Elev |
Skrivet av Borttagen: Tack! Skriver klart andra kapitel ikväll! Allright! And I will miss the train ride in and the pranks pulled by the twins and though its no where I have been I'll keep on smiling from the times I had with them 24 feb, 2012 13:12 |
LunaLovegood1
Elev |
24 feb, 2012 15:31 |
Du får inte svara på den här tråden.