Tom Dolder - ett svårt liv

Tom Dolder - ett svårt liv.
Författeren talar.

Denna historia är baserad på Tom Dolders (nu kallad Voldemort) liv som ett ungt barn på barnhem. Hur han lyckades (Vilket är hemskt synd) bli Lord Voldemort. Och hans kärlek ingen någonsin märkte. Denna bok är ingenting för dig som alltid vill att allt sa sluta väl, att huvudpersonen är hjälten och att fienderna står på den onda sidan. O nej. Denna historia är helt tvärtom.

Det låter intressant

Det låter spännande, ser fram emot att läsa om du lägger upp.

Kapitel ett
- Något du inte skulle kunna tänka dig av en familj.-

Om de tre hade varit fler hade det nog gått bra. Eller nu förstod du nog ingenting. Jag kan börja om från början, då allting ont startade …

En gång för länge sedan bodde ett ungt par (Thomas Dolder och Mervolo Gaunt) i ett stort och dyrt hus i Little Hangington. De var inga vanliga människor, de var, magiska. Trollkarl och häxa. När de var som mest kära rymde de iväg, till en liten stuga. De hade tre lyckliga månader framför sig tills de fick veta att Mervolvo var gravid. Thomas stack vid tanken på att sköta om ett barn och Mervolo bli förtvivlad. Hon kunde inte komma hem med ett barn som kom från familjen Dolder. Det var Nämligen så att Familjen Dolder och Familjen Gaunt var två snobbiga familjer som hatade varandra. Men när den unga Mervolo fick se Thomas Dolder rida förbi blev hon så förälskad att hon beslöt sig att göra en förvandlingsdryck som gjorde han förälskad. Så Mervolo beslöt sig för att lämna bort barnet på stadens sunkiga barnhem. Barnhemmet hette ”Barnens barnhem” och var inte det minsta magiskt. Inte det bästa namnet kanske men det var det enda Mervolo kunde gå till innan hon kunde fara hem. Den lilla Tom var bara ett halvår då han kom till Barnens barnhem, men en sak var han säker på. Han var speciell. När han var 4 år och hade varit ute hade han hittat en orm i rabatten. Han förstod ormens tankar och ormen verkade förstå honoms. I hans rum var det 5 barn. En flicka med strävt ansikte och gula ögon. Hon hette någonting som lät som ”Benautte”. Hon var tydligen fransk. Den andre var en pojke med stort huvud. Hela han var stor men man kunde förknippa honom med det stora huvudet. Han hette D –be (uttalas deebee) eftersom han hittades utanför dörr D vid bestreet som låg en bit bort från barnhemmet. Han var ganska stöddig men talade nästan aldrig. Han var olycklig. Sedan var det Polly Kollaiethen. En snobbig flicka som fick ett brev en gång i veckan. Hon sa alltid att det var från hennes mamma, som skrev brev där det stod ”Hej älskling, är i Brasilien och köper saker åt dig”, eller liknande. Men tom visste sanningen. Han hade öppnat ett brev tidigt på morgonen. Det var från socialen där de skrev hur hennes mamma hade det i fängelset. Tom hade sagt det till de andra barnen men då hade Polly börjat tjuta och skrika att Tom ljög. Då fick Tom ingen mat på 5 dagar. Sedan var det en ny pojke. Han hade stora kinder och långt rött hår. Hans tänder var ganska stora och han hade stora fyrkantiga glasögon. Han hette Geinhord Gotthard Christel Vaulenvbreight. Han kom från en rik familj i Tysland som hade dött i en sprängningsolycka. Han hade bott hos sin farmor i England ett tag, men hon avled också. Sedan var det Tom. En pojke på 10 år som hade halvrunda kinder, blåa ögon och mörkbrunt hår. Han var ett speciellt barn.

MER!!! Superbra!